Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
100

m. fl. inbördes rättsförhållanden. Men härutöfver innehålla berörda lagar ännu något mera. De bestämma nämligen de former och de villkor, hvarunder enskilda personer omedelbart förvärfva och därefter försvara eller förverka rättigheten till vissa delar af rikets djupområde, oberoende af, ja, i strid emot enskilda personers vilja. Dessa rättigheter äro själfva inmutnings- och koncessionsrätten. Nu säges det visserligen icke någonstädes, att det är staten, af hvilken den enskilde förvärfvar dessa rättigheter, men då det är staten, som genom sin lag bestämt sätt och villkor för förvärfvandet, måste ock staten haft makt och rätt att tillåta förvärfvandet eller, med andra ord, kan staten öfverlåta till enskilda inmutare, koncessionsinnehafvare och jordägare – ständig besittningsrätt till delar af djupområdet, måste han också själf hafva minst samma rätt, d. v. s. ständig besittningsrätt till djupområdet. Men då ständig besittningsrätt förutsätter en äganderätt och staten icke kan tänkas själf hafva fått denna rätt i förläning från något annat rättssubjekt, måste staten jämväl själf tillerkännas äganderätt.

Vidare vilja vi framhålla, att de enskilda personerna förvärfva rätt till delar af djupområdet genom verkliga upplåtelsehandlingar – inmutning och koncession. Upplåtaren är staten, mottagaren inmutaren eller koncessionsinnehafvaren. Uttrycket för upplåtelsehandlingen är ett skriftligt dokument, mutsedel eller koncessionsbref.

Jordägaren däremot anses förvärfva rätt till de honom tillkommande delar af djupområdet omedelbart genom förvärf af ytområdet.

Redan förut är påpekadt, att t. ex. en mutsedel eller ett koncessionsbref är af väsentligen olika karaktär med t. ex. ett tillstånd till expropriation.

Däremot är det fullt jämförligt med ett skatteköpebref eller ett förläningsbref eller ett tillstånd till nybyggesanläggning.

Vid upplåtelsehandlingens utfärdande betjänar sig staten af olika organ, när det är fråga om inmutning eller koncession, nämligen i förra fallet af bergmästaren, i senare fallet af konungen.

Att jordägaren gent emot inmutaren har rätt att till viss andel deltaga i grufbrytningsrätten eller gent emot koncessionsinnehafvaren till viss afgift förändrar icke handlingens karaktär af upplåtelsehandling. Såväl mutsedeln som koncessionsbrefvet