anbefalldes ock storskiftets utsträckande jämväl till en afvittringsåtgärd. Detsamma skedde ock vid storskiftet inom Floda, Bjursås och Gagnefs socknar och blef slutligen allmän regel genom Kungl. Br. d. 25 okt. 1826 till kam. koll. ang. gjord framställning rörande skogsdelningar vid storskiftet i Dalarne, som påbjöd att afvittring af skogen alltid skulle ske, men med den inskränkning, att enskilda jordägare tillfallande skog icke på kronans bekostnad finge åbodelas utan endast fördelas på byalagen eller skifteslagen.
Härigenom erhöll storskiftet väsentligen karaktär af afvittring. Och detta blef så mycket mera förhållandet, sedan storskiftet upphört att hafva till föremål bildande af besuttenheter.
Den tanke, som låg till grund för besuttenhetsbildningen, var syftet att åstadkomma jordpossessioner af den storlek, att därpå kunde underhållas ett vanligt bondehushåll. Måttet därför växlade väl från tid till annan, men enligt 1804 års storskiftesförfattning bestämdes det sålunda, att å en besuttenhet i Öfra Dallaget och Säters fögderi borde kunna födas minst 1 häst, 3 kor, 6 getter och 2 eller 3 får samt uti öfriga socknar 1 häst, 4 kor, 2 eller 3 får och 6 getter.[1] Vid storskiftet gick man i detta afseende vanligen så till väga, att man uppgjorde en statistik öfver den i hvarje socken faktiskt befintliga kreatursstocken till art och antal. Enligt träffad öfverenskommelse ang. de olika kreaturens värde i förhållande till hvarandra, såsom att 2 kor svarade mot 1 häst, 3 får mot 1 ko o. s. v., reducerade man därefter såväl hela den i socknen varande kreatursstocken som ock kreaturens antal i besuttenhetsmåttet till ett enda kreatursslag, t. ex. kor, och uträknade därpå det på sockne belöpande antalet besuttenheter genom enkel division af hela socknens reducerade kreatursstock med besuttenhetsmåttets reducerade kreatursstock.[2] Sedan på detta sätt antalet af socknens besuttenheter blifvit funnet – en besuttenhet ansågs motsvara 1⁄8 mantal i andra delar af riket –, sammanräknades efter verkställd mätning och ägogradering hela socknens reducerade summa af inrösningsjord, uttryckt i reducerade bandland eller snesland, hvarefter denna summa delades med på
- ↑ Något annorlunda enl. K. Br. d. 9 febr. 1802 (n:r 39 Ekström).
- ↑ K. Br. d. 8 april 1811 (n:r 44 Ekström).
I Järna och Äppelbo socknar bestämdes besuttenhetens storlek »genom utställandet af en viss gifven vidd af red. jord, hvarå i bättre och sämre år det antal kreatur, som för en besuttenhet belöpte, borde med säkerhet kunna underhållas», K. Br. d. 5 dec. 1827 (n:r 50 Ekström).
