Hoppa till innehållet

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
152

Är denna åsikt riktig, måste äfven den okultiverade jorden ägas af staten och alltså hänföras till den publika jordegendomen.

Sammanfatta vi nu det sagda, blir resultatet, att hela djupområdet samt af vatten- och ytområdet allt, med undantag af kultiverad jord och kultiverade vattenområden i enskild ägo, faller under den publika jordäganderätten.

Sammanställa vi detta med de forntida ättstaternas och de lokala medeltidsstaternas jordäganderätt, är likheten påtaglig.

Angående förhållandet emellan publik och privat jordäganderätt är att märka, att den förra är af primär och den senare af sekundär natur; den förra är oinskränkt, den senare inskränkt.

Den publika äganderätten är primär, emedan den är ursprungligare än den privata och utgör den grundval, på hvilken den privata uppkommit. Den privata är å sin sida sekundär, emedan den alltid är härledd från den publika.

Den publika jordäganderätten är vidare oinskränkt, emedan den är ett utflöde af statens själfbestämmanderätt; den privata är alltid inskänkt, ty den är, såsom vi i nästa kapitel skola närmare utreda, alltid i sig ränteskyldig till staten.

Återstår att till sist bestämma den publika jordäganderättens plats i rättssystemet.

Redan förut är sagdt, att den bör ha sin plats inom den inre offentliga rättens råmärken.

Men härmed börja svårigheterna. Begreppet är tydligen nybildadt i dess här gifna form samt extraheradt från lagar och författningar, som eljest hänföras till skilda discipliner. Någon gifven plats finnes följaktligen ej för detsamma inom den konventionella rättsvetenskapen.

Men finnes begreppet publik jordäganderätt i verkligheten till, måste det naturligtvis också hafva plats inom rättssystemet.

Enligt den vanliga indelningen sönderfaller den inre offentliga rätten uti dels statsförfattningsrätt dels statsförvaltningsrätt. Granska vi emellertid dessa hufvudafdelningar jämte statsförvaltningsrättens samtliga underafdelningar, komma vi lätt nog till det resultat, att det publika jordäganderättsinstitutet icke får helt plats någonstädes. Det hör delvis till öfverallt, men endast delvis. Den publika jordäganderätten kan finnas eller icke finnas vid allesamman.