Hoppa till innehållet

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
185

en lika orubblig ägande- och lika fri dispositionsrätt, som frälsemän hade öfver frälsehemman, enligt privilegier, lag och författningar.

I fråga om ägande- och dispositionsrätten upphöjdes alltså skattejorden i lika rang med frälsejorden. Skattejorden, som förut från Gustaf Vasas regeringstid endast varit ständig besittningsrätt, blef äganderätt. Efter 1789 består sålunda den privata jordäganderätten i Sverige både af skatte- och frälsejord, likasom förhållandet varit under medeltiden.

Men härjämte förklarades såväl frälse-skatte- som skatte-frälsejorden för privat äganderätt i åbons hand. Genom denna förordning upphöjdes sålunda åbons ständiga besittningsrätt till äganderätt. Föremålet för hans rätt blef grund och kultur, såsom en totalitet betraktad.

All jord af såväl frälse som skatte och skatte af frälse natur proklamerades såsom privat äganderätt.

Skillnaden dem emellan bestod endast i storleken af ränteprestationerna. Frälsejorden var i detta hänseende minst betungad.

Men härjämte förekommer ock en skillnad i fråga om beskaffenheten af de personer, som ägde ränterätten.

I allmänhet var kronan den ränteberättigade, men äfven enskilda personer kunde hafva sådan rätt. Det senare var fallet med skattejord af frälsenatur.

På denna punkt är att anmärka en inkonsekvens, som den senare lagstiftningen gjort sig skyldig till. Ehuru 1789 års förordning tillade åbon å frälse-skatte- och skatte-frälsejord grundäganderätt med förpligtelse att till vederbörande betala fastställd ränta – har den efterföljande lagstiftningen förklarat frälseränta vara fast egendom. Kronans motsvarande rätt till ränta af skattejorden har man däremot velat förklara såsom en skatterätt.

Af det föregående framgår, att man, hvad tiden från Gustaf Vasa till 1789 angår, icke kan tala om annan privat jordäganderätt i Sverige än å frälsejord. All annan jord i enskild hand innehades under en eller annan form af nyttjanderätt, såsom skatterättighet, konfirmerad eller prekär besittningsrätt, landborätt o. s. v.

Samma är ock förhållandet med den jord, som af ödesmål eller å allmänningsmark togs under enskildt bruk. Denna