erhöll nämligen endast antingen skatterättighet eller ständig besittningsrätt eller någon annan form af nyttjanderätt.[1]
Då vi nu gå att undersöka, hvad svensk positiv rätt angår, huruvida den privata jordäganderätten i verkligheten uppkommit genom specificatio och förläning på förut framställdt sätt, äro vi på grund af den ständiga besittningsrättens oerhörda utbredning under en lång epok af vår rättsutveckling väsentligen begränsade dels till medeltidsrätten dels ock till nutidsrätten efter 1789.
För tiden från Gustaf Vasa till 1789 däremot kunna vi endast tala om ursprunglig uppkomst af privat jordegendom i den mån densamma tillerkänts frälsenatur.
Vi göra början med vår medeltidsrätt.
Hvilket uttryck kan enligt landskapslagarna anses motsvara begreppet privat äganderätt?
Detta begrepp är fäst vid ordet »odal». Roten därtill är ostridigt »audr» eller »od», d. ä. egendom öfver hufvud.[2] Hvad åter suffixet al angår, äro meningarna om dess ursprung delade. Somliga anse, att det härledes från »aldur», d. ä. ålder, och odal skulle då betyda »gammal jordegendom» (»terra diu possessa»). Andra åter antaga, att det uppkommit af »alder», d. ä. fullkomlig, och att ordet alltså betyder fullkomlig äganderätt (»terra perfectæ possessionis»).[3]
Vi anse den senare härledningen riktig.
- ↑ Några fall af besittningsrätter å sådan jord må anföras: Sbg. F. F. 1073 – Enl. K. Br. d. 3 dec. 1679 erhöll sekreteraren uti reduktionskollegium Jonas Werfvingh skatterättighet å 12 ödeshemman i Helsingland. Enl. res. på fiskalen Raphael Pålssons inlagda frågopunkter förklarades – enl. Kam. Koll. registratur 1649 d. 6 aug. – att alla ödeshemman i Jämtland skulle efter laga uppbud inskrifvas i jordeböckerna för krono. – Enl. 1755 års Vester-Norrlands Verif. B. s. 4519 erhöll bonden Jon Persson i Vågesta 12 års arrenderätt å ödeslägenheten Genesöen i Nätra s:n – 1634 d. 5/3 meddelade Kam. Koll. attest för Erik Andersson att sitta odrifven, så länge han utgjorde utlagor, å 1⁄4 h:n i Torpa s:n och Vedens h:d, som han af öde upptagit. (Sbg. F. F. 383) – K. Gustaf Adolf meddelade d. 20/7 1612 besittningsbref för Måns Djursson å 1 mtl. Esbjörnamåla, Urshults s:n och Kinnevalds h:d, som hans fader Djur Nilsson å kronans allmänning upptagit. – 1634 d. 16 maj tillskref Kam. Koll. landshöfdingen G. A. Kruse i Dalarne att låta hustru Malin Larsdotter besitta det h:n på Åsen i Hedemora, som hennes man af öde upptagit. (Sbg. F. 402) – Enl. Kam. Koll. Prot. d. 2 okt. 1634 erhöll fru Ebba Oxenstjerna besittningsrätt till 3 ödesgårdar i Suderby, Norrhundra s:n och Ärlingundra h:d.
- ↑ Ihre: Gloss. Suio-goth. Jmf. Fritzner: »Ordbog over det gamle Norske Sprog» och Gloss. t. de norska lagarna. Se ock Schlyter: Gloss. t. V. G. L. vid oþal.
- ↑ Ihre.
