vattenområdet och djupområdet äro att anse såsom bihang till den odlade jorden, och rätten till samma områden måste betraktas såsom ständig besittningsrätt.
Men då vidare den privata jordäganderätten uppkommit medelst kultivering af delar af statsallmänningar (dominium publicum), är den privata jordäganderätten alltid inskränkt till följd af statens anspråk å jordskyld för den specificerade jordens naturliga grund.
Resultatet är, att den privata jordäganderätten är till sitt omfång begränsad till kultiverad jord och till sitt innehåll alltid inskränkt genom statens grundränteanspråk.
Härigenom hafva vi emellertid kommit i opposition såväl emot den extrema individualistiska som den extrema socialistiska uppfattningen.
Gent emot den senare hafva vi just påvisat, att arbete är den ekonomiska och rättsliga grundvalen för den privata jordäganderätten.
Gent emot den romerska jordäganderätten hafva vi åter framställt grunddragen af en på urgermansk grund hvilande svensk jordäganderätt, en beteckning som vi så mycket hellre anse oss kunna använda, som intet annat germanskt lands rättssystem torde gifva en så tydlig och klar bild däraf som just Sveriges.
