Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
24

förändrades bördepriset så, att ett örtugland kostade två mark penningar. Så i Södermannalagen och yngre Västmannalagen. I öfverensstämmelse härmed stadgar nu Upplandslagen i allmänhet, att ett örtugland kostar en mark rent silfver »ællr pænningæ æpter thy sum mark silffs ma brænnæ af», d. v. s. att om örtuglandet värderas i penningar, blir beloppet så mycket högre, som penningemarken är mindre värd än den vägda.

Härjämte bestämdes bördepriset efter de olika. örtuglandens värden, beroende på deras naturliga godhet m. fl. omständigheter. Såväl Upplands- som Södermannalagen gifva exempel på örtugland at olika kvalitet. Det ena slaget gaf i afrad[1] både korn och penningar; det andra endast penningar. Att det här är fråga om örtugland af olika värden, framgår tydligt af en jämförelse med Upplandslagen, Jordabalken flock XXI, enligt hvilket lagrum ett örtugland at första graden svarade mot ett och ett halft års underhåll, men ett örtugland af andra graden endast mot ett års underhåll. Värdena bestämdes sannolikt af afraden, och de här angifna afradspersedlarna i ena fallet korn och penningar,i senare fallet endast penningar, måste syfta på en sedvanerättslig afradsordning, om hvilken vi för öfrigt ingenting känna. Man jämföre likväl Östgötalagens legala afradsstadga (B. B. IX). Häraf följer då, att ett örtugland af den bättre sorten kostade enligt U. L. en mark rent silfver, eller enligt S. M. L. två mark penningar, men ett örtugland däremot af den sämre sorten enligt U. L. två tredjedels mark rent silfver eller enligt S. M. L. en och en tredjedels mark penningar »ok siþæn hwariæ iorþ sum hun ær wærþ til.»[2]

Senare bestämdes köpeskillingens belopp af mätismän, utsedda till lika antal af säljare och köpare. Så enligt landslagarna.[3]

Vid försäljning af ättjord hade slutligen ättemännen äfven lösningsrätt till den försålda jorden. Denna inträdde, när jord blifvit försåld i strid mot lagens bestämmelser om uppbudsskyldigheten. Härvid tillämpades med förköpsrätten analoga regler. Lösningstalan skulle anhängiggöras, innan laga häfd åkommit.

  1. Stjernhöök a. a. s. 246 synes uppfatta afgälden såsom skatt, Schlyter: Gloss. t. U. L. vid »Markland» däremot såsom afrad.
  2. Annan tolkning af Schlyter: Gloss t. U. L. vid Markland samt efter honom af Nordström a. a. II s. 149 not. 96.
  3. M. E. L. L. Egn. B. 3; K. K. L. L. JB 3; Jmf. ock V. G. L. II Add. 11: f) o. 6.