Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
43

Till allmänningsberg hörde Gerumsberg eller Hvarfsbergets södra del, Hvarfsberget i Vartofta härad, Lena berg eller Kungslenaberget, norra delen af Hvarfsberget, Ålleberg, Mösseberg i Vilske och Gudhems härad, Halle- och Hunneberg i Väne och Åse härad, Billingen i Vadsbo, Kåkinds, Valle och Gudhems härad samt Kinnekulle i Kinne och Kinnefjärdings härad.

Till allmänningsvatten hörde sjöarna Stråken i Vartofta och Mo härad, Brengen på gränsen af Vartofta och Redvägs härad, Tider, Lygnern på gränsen af Marks härad och Halland, Lunden i Valle och Gudhems härad, Åsunden i Kinda och Redvägs härad, Ökern i Ås härad, Lången i Vadsbo härad, Frisjön i Marks och Kinds härad, Säfsjön i Vedens och Gäsene härad, Alti, möjligen Anten i Kullings och Bjärke härad, Vandryvatten i Ale, Bjärke och Flundre härad, Mjörn på gränsen af Vätle, Kullings och Ale härad, Örsjön, Tolken i Marks härad, Trehörningen i Vadsbo härad, Venern, Vettern, Lönen i Redvägs härad, Osten och Imsen i Vadsbo härad, samt Skadur, troligen Skagern på gränsen af Västergötland, Närike och Värmland.

Till allmänningsåar hörde slutligen Lidan, Tidan och Nossan.[1]

Särskildt anmärkningsvärdt är, att ett stort antal af ofvanbemälda allmänningsdelar lågo inom flera härad och socknar, hvadan någon uppdelning af allmänningen i härads- och sockenallmänningar ännu icke, åtminstone i större omfattning, förekommit.

Emellan »alla götars» och »alla grannars» allmänning har från början icke varit fasta gränser. Ingen af västgötalagarna anför någon rättsregel för uppdelning af allmänning emellan byarna. Endast för det fall att härad och by voro i tvist om allmännings fördelning, ägde häradet rätt att afgöra, huru mycket byn skulle bekomma.[2]

Att gränser emellan byarnas och landets allmänning ursprungligen icke funnits kan man ock se af stadgandet om rätt att anlägga vattenverk. I fråga om vattenområden har den privata äganderätten alltid utvecklat sig senare och mera ofullständigt än i fråga om land. Nu hade hvarje landsman enligt

äldre lagen oinskränkt rätt att anlägga vattenverk, så väl å »alla

  1. V. G. L. IV: 11 samt Gloss.
  2. V. G. L. I JB. 16 § 2.