Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
58

Men härjämte torde böra anmärkas, att hela den med den s. k. regalrätten i samband varande lagstiftningen var i stort sedt resultatet af en naturlig och följdriktig rättsutveckling. Grundsatsen om statens äganderätt till all okultiverad mark är densamma vi funnit vara förhärskande så väl inom den medeltida förbundsstatens särskilda statsformer af land, folkland eller härad som äfven inom forntidens stater af ätter och ättförbund. Det är ett fullkomligt misstag att sålunda förklara densamma såsom ett politiskt hugskott utan förutsättningar och utan följder.

Grundsatsen om statens äganderätt till den okultiverade jorden upprepades under Johan III:s regering uti det s. k. Helgeandsholmsbeslutet. Denna handling är visserligen understucken[1] så till vida, att den icke tillkommit på det sätt och den tid, som däri uppgifves, men har i allt fall betydelse såsom utvisande rättsåskådningen uti ifrågavarande hänseende vid den tid, då den bevisligen tillkommit. Sålunda förstådt proklamerar detta dokument kronans äganderätt till berg, vatten och okultiveradt land. I sistberörda hänseende säges, att konungen tilldömdes äganderätten »öfver de största skogar i Riket, så att hvad å dem, efter den dagen, kunde till Hemman blifva uppodladt, skulle höra kronan till» Den okultiverade marken är här visserligen inskränkt till »de största skogar», men då gränsen mellan stor och liten skog är omöjlig att uppdraga, var inskränkningen af mera praktisk än principiell betydelse.

Samma grundsats uttalades lika tydligt uti K. F. d. 19 dec. 1683, där det heter: »Warandes ofelbart Wår och Cronans rätta och enskylte egendom allt hvad af slike store skogar ligger obrukad».

Men från uttalandet af en allmän grundsats till dess förverkligande är ett stort steg. Vi skola angifva, huru det uttogs.

Lättast genomdrefs kronans jordäganderätt i rikets norra i och vidsträcktare landsändar.

Med skärpa och kraft ingrep konung Gustaf för att ordna nybyggesväsendet. Såsom flera bref utvisa, uppträdde han mot de gamla byalagens inkräktande af skogen, begränsade skogsvidden för enskilde till husbehofvet, såsom det kunde fastställas etter rannsakning af konungens fogde med 12 oväldiga och

edsvurna män, samt medgaf nybyggare att på den odisponerade

  1. Styffe: Grundregalerna s. 306 ff.