Hoppa till innehållet

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
72

Som ett annat exempel må anföras den s. k. »Ohreskough» i Fristads s:n och Veden h:d. Den uppgifves 1687 vara en half mil lång samt »possideras» af följande hemman: »Sätesgården Påttorp, Prestegården Fristadh, Sijk, tvenne ben:de Lunnagårdarna, en gård i Råstorp, Storegården i Längiörn, Mölarp, två gårdar Såhleboo, Paradijs, Pölle och Jutagierde», somliga frälse, andra skatte eller krono.

Vidare »Hattåsen» i Redvägs h:d, skogen »Gählawägen» i Kinds h:d, och »Traneskougen» i Vätle h:d. Om den sistnämnda säges, att »ingen man vet den vara allmänning, utan allenast för tijden af 6 hela gårdar i Lundby och Skallsjö s:r, derest interesterade», om »Gählawägen», att den »possideras» af både frälse och kronogårdar, »men intet af hela häradet», samt om »Hattåsen», att den »possideras» af några vissa frälse- och kronohemman som allmänning.[1]

Flera sockenallmänningar angifvas i ofvan anförda allmänningsransakning i Älfsborgs län. »Kuluskoug» i Åsaka s:n och Väne h:d, som »nu för tijden hållez för bem:te Sockens allmänning», ligger på gränsen mot Flundre och Bjerke h:d samt till en del i Vista h:d och Skaraborgs län. För Kullings h:d säges: »Ittem Lerkie Skoug ähr för tijden »Skiöfde S:n allmänning uti Algutztorp giäld». »Rijsweden», som i Bjerke och Ale härad är häradsallmänning, är däremot sockenallmänning för Fulestads s:n i Kullings h:d. I Sätilla s:n och Marks h:d var en stor skog, norr ut kallad »Girtzdahlen», söder ut »Ubbehult», som ansågs för nämnda sockens allmänning. I Bollebygds h:ds trenne socknar funnos allmänningar, hvilka »prætenderas s:na vara anhöriga». »Bruun Skoug» i Ås h:d »gräntzar jn till Wings s:n och hålles för Samfällt SockneSkoug».

Härmed anse vi det vara ådagalagdt, att de medeltida själfständiga småstaternas öfveräganderätt till såväl kultiverad som okultiverad jord under en utveckling, hvars begynnelse vi spårat i medeltidens mörker och hvars afslutning vi funnit uti Karl XI:s skogsreduktioner, omärkligt men likväl stadigt ombildats till rikets öfveräganderätt.

I jämnbredd med denna utvecklade sig också statens öfveräganderätt till vatten och berg.

  1. Uppgifterna hämtade ur de brefvet d. 26 april 1687 till Kam. koll. från landshöfdingen i Älfsborgs län H. v. Vicken bifogade berättelser af häradshöfdingarne ang. på tingen företagna ransakningar »om alla allmänna skogar, berg, siögar och vatn» (Kam. Ark.)