Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
4

gemensam skara af trälar och trälinnor. Sådana individuella familjer voro först och främst husfaderns egen familj, vidare hans bröders, hans farbröders, hans söners, hans mågars, hans brorssöners o. s. v. familjer.[1] Hvarje individuell familj utgjordes af man jämte en eller flera hustrur samt barn.[2]

Hela den patriarkala familjen utgjorde en enda produktiv- och konsumtiv-hushållning.[3] Ingen familjemedlem kunde därför hafva särskild egendom. De enskildes såväl förmögenhetsförvärf som förmögenhetsförlust drabbade familjen.[4]

Styrelsen öfver familjen utöfvades af husfadern medels hans

s. k. mundium.[5] På grund häraf ägde han faders- och

  1. Till stöd för tillvaron af den s. k. patriarkala familjen inom svensk rätt må anföras:
    G. L. I: 20 pr. o. § 1; 28: § 5 sista punkten och § 6 de 2 sista punkterna jämte §§ 7 och 8; Sk. L. I: 5; V. G. L. I. J. B. 15 § 1 sista p.; II. Forn. B. 34; II. Add. 3 § 2; Arv. B. 28; V: Sithia flerre mæn a eno bole oc skildhe ath om maal oc mæthe göre hwar therra sina lagha gingärdh then heelt som heelt agher oc then halft som halft agher ara the samman om ask oc disk göre alla ena gingärdh. O. G. L. Vins. B. 10 o. Dr. B. V; K. K. L. L. Kon. B. 15; U. L. A. B. 11 § 2; V. M. L. II. A. B. 10 § 3; m. fl. st.
    Att den stora familjen existerat ännu på 1500-talet kan man se af följande anteckningar i kronoräkenskaper: »Effter mantalet och kallas bogeskatt, szå ath hwar bonde szom skogzbrwckningh haffwer utgiör årligen ½ öre. Fram delis haffver sönn, bro er eller magh meth szegh uti szinn gårdh, szom skogen brwka kan, tha giffs för hvarthera ½ öre årligen» (Norrl. H. 1543: 2) och »Itthem giöres bogeskatthen vth effther mantaleth, szå atth hvar och een bonde theslikest theres söner och måger, szom i brödt er medth bondanom, hulke wone (vuxne) mend ere och szå starck atth han förmåå arbörste spenne» (Norrl. H. 1546: 5) cit. af Thulin: Om mantalet s. 91. not. Härpå syftar utan tvifvel Gustaf Vasa, då. han i Plak. d. 19 april 1555 klagar, »at Fyre, Sex, Otte eller flere och under tiden en hel Slecht wele alla tränge sig in på. ett hemman och ingen wil lathe löse sig uth utan mene att the ingenstädes sig så. väl behielpe kunne som ther the äre uppfödde.»
    Jmf. ock Nordling: Föreläsningar öfver Ärfda Balken s. 328–331; Olivecrona: Om makars Giftorätt i bo. s. 199; Nordström a. a. II. s. 45.
    Winroth: Arf:s ansv. s. 28–32.
    Winroth: Äktenskaps ingående s. 20–21; Winroth: Äktenskapshindren s. 13 och 32.
    Å andra sidan bestrider Krüger: Det aryska elementet s. 74 att den patriarkala familjen funnits i Sverige.
  2. Månggifte förekom. Adalkona var högtidligt äktad hustru. Frilla formlöst äktad. Se Nordström a. a. II s. 65 ff. »Ældre Gulatingslov» k. 25 (Keyser och Munch) innehåller förbud för man att hafva mer än en hustru. Olika böter, om han tager två hustrur eller en hustru och en frilla. I Sverige hade under medeltiden t. o. m. präster konkubiner »publice» (D. S. 449 o. 464) Jmf. ock Botin: Sv. Folkets hist. I s. 26 och Rühs: Svea Rikes hist. I § 16.
  3. De sades vara. »saman om disk och duk». Härpå syftar jämväl uttrycket »suþnautar» – sjudsällskap – i Gotlands hist.
  4. V. G. L. II ÄB 28; III: 83; Sk. L. I: 15–17; G. L. I: 28 § 6 in fine, § 7; Ö. G. L. Dr. B. 5 pr. Nordström a. a. II s. 79.
  5. Winroth: Äktenskapshindren s. 35.