Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
86

Möjligheten att bestämma gränserna för hvars och ens rätt förutsätter fullständig kännedom om utsträckningen och läget af alla förekommande fasta ämnen eller åtminstone af dem, som äro föremål för inmutning och koncession. Men detta är tydligen omöjligt. Dessa ämnen kunna finnas blandade om hvarandra såväl i Norrbotten som i Skåne, på såväl X:s som Y:s egendom.

Men äfven om de vore kända, skulle det dock vara alldeles omöjligt att bestämma gränserna emellan å ena sidan inmutarens och koncessionsinnehafvarens och å andra sidan jordägarens rättsområden.

Begreppet »fyndighet» uti sammansättningarna »mineralfyndighet» och »stenkolsfyndighet» hänför sig nämligen i första hand icke till ett rum utan till ett ämne.[1] Någon lokal begränsning af hvad som är fyndighet och icke fyndighet är redan häraf omöjlig. Men detta framgår ännu tydligare, om vi, hvad inmutningsrätten angår, se till, på hvad sätt inmutningsrätten är begränsad. Föremål för inmutning är nämligen icke hvarje minneralfyndighet utan endast sådana mineralfyndigheter, som innehålla malmerna till vissa metaller. Hvad förstås då med malm? Malm är »en mineralfyndighet, som förekommer i sådan mängd och på sådant sätt, att den kan med tillgängliga metoder fördelaktigt tillgodogöras eller blifva föremål för teknisk användning».[2] Är fyndigheten icke tekniskt eller ekonomiskt brytvärd, är den således icke malm enligt grufvestadgans innebörd, och hvilka växlingar som häraf kunna uppkomma, inses lätt, om man betänker, att på hvarje tid den ekonomiska och tekniska brytvärdheten bestämmes af världsmarknadens läge samt af vetenskapens och de tekniska hjälpmedlens utveckling.

Äfven om å ena sidan inmutnings- och koncessionsrättens samt å andra sidan jordäganderättens giltighetsområden vore på förhand kända – hvilket de emellertid icke äro – skulle det ändock vara alldeles omöjligt att hänföra den enes eller andres rätt till det eller det rummet. Rättsområdenas gränser äro nämligen föränderliga allt efter växlingen af vissa yttre förhållanden.

Då sålunda å ena sidan inmutarens och

koncessionsinnehafvarens samt å andra sidan jordägarens rättsområden med

  1. Hammarskjöld a. a. s. 89.
  2. 1884 Kungl. Prop. n:r 2 motiv s. 19.