108
men det är bara ett fåtal, som har denna makt. Jag skall visa ett sådant underverk för er och ni får sedan säga mig, om ni sett det förut eller inte.»
Han reste sig, vek upp ärmarna på sin gula dräkt, fattade sin kniv och gick fram till herden.
»Michik, stig upp!» befallde han.
När herden kommit på fötter, knäppte laman raskt upp hans rock och blottade mannens bröst. Jag förstod icke alls vad hans avsikt var, då han plötsligen med hela sin kraft stötte kniven i herdens bröst. Mongolen föll omkull betäckt av blod, varav jag såg stänk på lamans gula sidendräkt.
»Vad har ni gjort?» utropade jag.
»Tyst! Håll er lugn!» sade han med låg röst och vände sitt nu alldeles bleka ansikte mot mig.
Med några få snitt skar han upp mongolens bröst, och jag såg mannens lungor andas långsamt och hjärtats tydliga slag. Laman vidrörde dessa organ med sina fingrar, men intet blod flöt längre, och herdens ansikte var alldeles lugnt. Han låg med slutna ögon och tycktes försänkt i djup och stilla sömn. När laman började öppna hans mage, slöt jag mina ögon i fasa och förskräckelse, och när jag om en stund slog upp dem igen, blev jag ännu mera häpen över att se herden med rocken fortfarande uppknäppt och bröstet oskadat ligga vid sidan av Tushegoun Lama och sova lugnt, under det att denne satt stilla vid fyrfatet, rökande sin pipa och med blicken fäst på elden liksom i djupa tankar.
»Det är underbart», sade jag. »Jag har aldrig sett någonting liknande.»
»Vad talar ni om?» frågade kalmucken.
»Om vad ni visade mig eller ’underverket’, som ni säger», svarade jag.
»Någonting sådant har jag aldrig sagt», påstod kalmucken med kylig ton.
»Såg du det?» frågade jag min kamrat.
»Vilket?» sporde denne halvsovande.
Jag förstod, att jag varit påverkad av Tushegoun Lamas hypnotiska kraft, men jag föredrog det framför att se en oskyldig mongol dö, ty jag trodde ej, att Tushegoun Lama
