Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
127

hår och klädd i mansdräkt samt dessutom Kanines två små söner. Vi hälsade på dem alla. Den långe främlingen hette Gorokov och sade sig vara rysk nybyggare från Samgaltai samt föreställde flickan med det kortklippta håret som sin syster. Kanines hustru såg på oss med tydligt märkbar rädsla och sade ingenting, synbarligen missnöjd över vår närvaro. Vi hade emellertid intet val, utan började dricka te och äta vårt bröd och kalla kött.

Kanine omtalade, att efter förstörandet av telegraflinjen hade hans familj och anförvanter fått mycket svårt pröva på den fattigdom och de umbäranden, som blivit en naturlig följd därav. Bolsjevikerna skickade icke någon avlöning till honom från Irkutsk, varför han måste hjälpa sig själv så gott han kunde. De slogo och torkade hö, som de sålde till de ryska kolonisterna, utförde privata bud och uppdrag från Khathyl till Uliassutai och Samgaltai, köpte och sålde boskap samt idkade jakt och lyckades på det sättet livnära sig. Gorokov sade, att han i affärer måste fara till Khathyl och att han och hans syster skulle vara glada, om de finge följa med vår karavan. Han hade ett mycket obehagligt, elakt ansikte med färglösa ögon, som alltid undveko den person, med vilken han talade. Under samtalet frågade vi Kanine, om det fanns några ryska kolonister i närheten, varpå han svarade med rynkad panna och ett uttryck av motvilja på sitt ansikte:

»Det finns en gammal rik man, som heter Bobrov och bor en verst från vår station, men jag skulle vilja tillråda er att inte besöka honom. Han är en snål och ogästvänlig gubbe, som inte tycker om några visiter.»

Under det han sade detta, slog fru Kanine ner ögonen och drog ihop axlarna, så att det såg ut som en rysning. Gorokov och hans syster fortsatte obekymrade att röka. Allt detta lade jag märke till, såväl Kanines hatfulla ton som hustruns förlägenhet och Gorokovs spelade likgiltighet, och jag beslöt mig för att uppsöka den gamle kolonisten, som blivit så illa omtalad av Kanine. Som jag kände två personer i Uliassutai med namnet Bobrov, sade jag till Kanine, att jag blivit ombedd att