Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

128

personligen framlämna ett brev till deras namne, och sedan vi druckit vårt te, tog jag på mig min päls och gick ut.

Bobrovs hus låg i en dalsänka bland bergen och var omgivet av ett högt plank, över vilket de låga hustaken kunde ses. Ljus syntes i ett fönster. När jag knackade på porten, började några hundar skälla ilsket, och genom springorna i planket kunde jag urskilja fyra väldiga svarta mongolhundar, som morrade och visade tänderna, när de rusade fram till porten. Ytterdörren på huset öppnades av en person, som ropade: »Vem är där?»

Jag svarade, att jag var resande från Uliassutai. Hundarna blevo först infångade och bundna, och sedan släpptes jag in av en man, som granskade mig mycket noggrant och forskande från huvud till fot. En revolverkolv stack upp ur hans ficka. Tillfredsställd med vad han iakttog och sedan han fått veta, att jag kände hans släktingar, bad han mig vara hjärtligt välkommen i hans hem och föreställde mig för sin hustru, en vördnadsbjudande gammal dam, och deras fem år gamla, vackra lilla adoptivdotter. Hon hade påträffats ute på stäppen bredvid sin döda mor, som förgåtts av utmattning under försök att fly undan bolsjevikerna i Sibirien.

Bobrov berättade, att Kazagrandis ryska truppavdelning lyckats driva bort den röda styrkan från Kosogol, så att vi följaktligen kunde utan fara fortsätta färden till Khathyl.

»Varför tog ni inte in hos mig i stället för hos de där banditerna?» frågade den gamle mannen.

Jag gjorde honom en del frågor och fick veta åtskilligt av största värde. Det befanns, att Kanine var bolsjevik och agent för sovjet i Irkutsk, stationerad här för att spionera. Nu var han emellertid ofarlig, sedan linjen mellan honom och Irkutsk blivit avklippt. Men från Biisk i Altai-området hade just nyss kommit en mycket inflytelserik kommissarie.

»Gorokov?» frågade jag.

»Ja, så kallar han sig», svarade den gamle mannen, »men jag är också från Biisk, och jag känner var enda människa där. Hans riktiga namn är Pouzikov, och den kortklippta flickan, som är med honom, är hans älskarinna. Han är tjekans kommissarie, och hon är samma sällskaps agent.