Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

10

kunnig på det kemikaliska området hos utställningsbestyrelsen.

För att i någon mån få ett begrepp om mångsidigheten hos denne såsom det kan tyckas anakronistiske resandes intellekt och kroppsliga vitalitet kan det vara av betydelse för läsaren att erfara följande. Doktor Ossendowski erkändes tidigt som en av de förnämsta auktoriteterna med avseende på de kolförande formationerna i områdena vid Stilla havet från Behrings sund till Korea. Han har en ingående kännedom om en stor procent av alla guldförekomster i Sibirien. Han ombesörjde general Kuropatkins ryska arméers förseende med bränsle under det rysk-japanska kriget. Han blev under världskriget utsänd på en särskild undersökningsexpedition till Mongoliet, varunder han gjorde sin första bekantskap med detta lands språk. Han tjänstgjorde under flera år som rådgivare och medhjälpare i industriella frågor åt greve Witte, när denne var ledamot av det ryska statsrådet. Han har utfört ett framstående arbete inom den kemiska teknologin, vilket medförde hans anställande som professor i denna vetenskap vid polytekniska institutet i Petrograd, där han även innehade en lärarbefattning i industriell geografi. Hans insikter i bergshantering förskaffade honom platsen som en av direktörerna i sammanslutningen av Rysslands guld- och platinagruvägare och föranledde att han senare blev utgivare av gruvtidskriften »Guld och platina». Han var känd och uppskattad som en framstående tidningsman och skriftställare på såväl polska som ryska språken, och han hade utgivit mer än femton arbeten i olika ämnen av allmänt innehåll förutom en mängd vetenskapliga broschyrer och mera speciella publikationer. Vid krigets utbrott var han rådgivare inom marinöverstyrelsen, och efter bolsjevikernas revolution blev han professor vid den polytekniska högskolan i Omsk, sedan Sibirien blivit befriat från dessas regemente, samt anställdes av Koltjak i dennes ministerium för finanser och jordbruk. Det var sammanstörtandet av denna sibiriska styrelse som drev honom ut i skogarna kring Jenisej och gav anledning till den enastående boken »Odjur, människor och gudar».

Ett kapitel av hans levnad, som på sätt och vis tyckes stå