138
anlände till Muren Kure, förklarade de mongoliska ämbetsmännen, att de kinesiska myndigheterna befallt dem att driva bort alla ryska flyktingar.
»Vart skall vi ta vägen med kvinnor och barn nu mitt i vintern, när vi inte har några hem?» frågade flyktingarna alldeles utom sig.
»Det angår inte oss», svarade de mongoliska ämbetsmännen. »De kinesiska myndigheterna är förbittrade och har befallt oss att köra i väg er. Vi kan inte alls hjälpa er.»
Flyktingarna måste lämna Muren Kure och slogo upp sina tält ute i det fria ej långt därifrån. Plavako och Maklakov köpte sig hästar och gåvo sig i väg mot Van Kure. Lång tid därefter erfor jag, att de blivit ihjälslagna av kineserna på sin färd.
Vi skaffade oss tre kameler, och med det bästa minne av vårt vänliga värdfolk, F. V. och D. A. Teternikov, begåvo vi oss därifrån i sällskap med en stor skara kinesiska köpmän och ryska flyktingar för att färdas till Uliassutai. För våra kameler på denna färd fingo vi betala det höga priset av trettiotre »lan», d. v. s. i runt tal något mer än ett kilogram av det omyntade silver varmed en amerikansk firma i Uliassutai försett oss.
