’Jag förstår, att ni begått något brott, som ni inte vill bekänna. Om ni inte gör det, kommer jag att låta skjuta karlarna och tar kvinnorna med till Uliassutai för att förhöra dem där.’
Jag talade i bestämd ton, och det var min fulla avsikt att göra som jag sagt, ty de hade uppväckt den bittraste vrede hos mig. Till min stora förvåning var det flickan med det kortklippta håret som först yttrade sig.
’Jag vill tala om allting för er’, sade hon.
Sedan jag sagt till om papper, bläck och penna, nedskrev jag med mitt manskap som vittnen ett protokoll över den bekännelse Pouzikovs kvinna avlade. Så här lät hennes hemska och blodiga berättelse:
’Min man och jag är bolsjevik-kommissarier, och vi har skickats ut för att ta reda på hur många vita officerare som gömmer sig i Mongoliet. Men gubben Bobrov kände igen oss, och vi ville ge oss av härifrån. Då bad Kanine, att vi skulle stanna kvar, och han berättade, att Bobrov var rik och att han länge velat döda gubben och plundra hans hus. Vi samtyckte att vara med om saken och lockade hit unge Bobrov för att spela kort med oss. Då han gick hem till sig igen, smög sig min man efter honom och sköt honom. Sedan gick vi alla till Bobrovs hus. Jag klev upp på planket och kastade några förgiftade köttbitar åt hundarna, som dog efter en liten stund. Därpå klättrade vi alla över planket. Den första som kom ut ur huset var Bobrovs hustru, och Pouzikov, som stod gömd bakom dörren, slog ihjäl henne med sin yxa. Gubben dödade vi med ett yxhugg, medan han sov. Den lilla flickan kom utspringande i rummet, när hon hörde bullret, och henne sköt Kanine i huvudet med ett hagelskott. Sedan plundrade vi huset och satte eld på det och lät hästarna och boskapen omkomma i lågorna. Senare skulle allt blivit fullständigt uppbränt, så att inga spår efter oss skulle finnas, men då kom ni med detsamma, och de här enfaldiga människorna förrådde oss.’»
»Det var en ohygglig historia», fortsatte löjtnanten, när vi gingo tillbaka till telegrafstationen. »Håren reste sig på mitt huvud, när jag hörde denna unga kvinna, som knappast var mer än ett barn, helt lugnt beskriva hur allt gått till.
