Hoppa till innehållet

Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
211

hade ännu icke blivit tänt, och det var ganska mörkt därinne, men baronen kände på ögonblicket igen oss alla, gick fram till värdinnan och kysste henne på handen, hälsade mycket hjärtligt på var och en, och sedan han fått en kopp te, slog han sig ner vid bordet för att dricka den. Om en liten stund sade han till värdinnan:

»Jag kommer för att lägga beslag på er gäst» Därpå vände han sig till mig och frågade: »Har ni lust att göra en automobiltur? Jag vill visa er staden och omgivningarna.»

Sedan jag tagit på mig min ytterrock, stoppade jag enligt min gamla vana revolvern på mig, varåt baronen skrattade.

»Lämna kvar den där smörjan! Här är ni i säkerhet. Och för övrigt kommer ni väl ihåg hutuktuns i Narabanchi förutsägelse, att lyckan städse skall följa er.»

»Gärna det», svarade jag, också med ett skratt. »Den spådomen minns jag mycket väl, men jag vet bara inte vad han anser vara min ’lycka’. Det är kanske döden såsom vila efter min långa, svåra färd, men jag måste bekänna, att jag föredrar att resa vidare och inte är beredd att dö ännu.»

Vi gingo ut till porten, där den stora Fiat-bilen stod med sina starka, bländande lyktor. Officern, som tjänstgjorde som chaufför, satt vid ratten som en staty och gjorde honnör hela tiden, medan vi stego upp i bilen och satte oss.

»Till den trådlösa station!» kommenderade baronen.

Vi formligen flögo fram. I staden rörde sig som förut hopen av orientaler, men den tedde sig nu ännu mera sällsam och underlig. Genom den stoj ande massan banade sig beridna mongoler, buriater och tibetaner raskt fram, karavaner av kameler lyfte högtidligt på huvudena, när vi foro förbi, och allt upplystes av stora, präktiga båglampor, som på baronens befallning uppsatts omedelbart efter stadens intagande, liksom ett telefonnät och en trådlös station anordnats. Han hade även beordrat sitt folk att rengöra och desinficiera staden, som antagligen icke sett kvasten sedan Djingis Khans dagar. Han hade inrättat trafik med automobilomnibus mellan olika stadsdelar, byggt broar över floderna Tola och Orkhon, lät utge en tidning, hade upprättat ett veterinärlaboratorium och sjukhus, öppnat skolorna på