Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


INFÖR BUDDHAS ANSIKTE


När vi kommo fram till klostret, lämnade vi automobilen och gåvo oss in i labyrinten av trånga passager, tills vi slutligen stodo framför det största templet i Urga med de tibetanska murarna och fönstren och sitt skrytsamma kinesiska tak. En enda lykta brann vid ingången. Den tunga porten med beslag av brons och järn var stängd. När generalen slog på den stora mässingsgonggongen, som hängde vid porten, kommo skrämda munkar framspringande från alla håll, och när de fingo se »general baron», föllo de till marken och torde knappast lyfta på sina huvud.

»Stig upp», sade baronen, »och släpp in oss i templet!»

Det inre var likt alla lamaitiska tempel, samma mångfärgade flaggor med böner, symboliska tecken och helgonbilder, de breda sidenbanden, som hängde ned från taket, bilderna av gudar och gudinnor. På ömse sidor om gången fram till altaret voro låga röda bänkar för prästerna och sångkören. På altaret kastade små lampor sina strålar på kärlen och ljusstakarna av guld och silver. Bakom detsamma hängde ett tungt gult sidendraperi med tibetanska inskriptioner. Lamaer drogo detta åt sidan, och ur det skumma skenet från de fladdrade lamporna blev den stora, förgyllda statyn av Buddha sittande på den gyllene lotusblomman småningom synlig. Gudens ansikte var likgiltigt och lugnt och upplivades blott av ett svagt ljusskimmer. På båda sidor omgavs han av många tusen mindre buddhabilder, ditförda av de gudfruktiga såsom offer vid deras böner. Baronen slog på gonggongen för att påkalla den store Buddhas uppmärksamhet till hans bön och kastade en handfull mynt