under gudstjänsten iföra prästerna honom olika skruder i gult och rött och byta om hans huvudbonader. Gudstjänsten slutar alltid med det högtidliga momentet, då Den levande Buddha med sin tiara på huvudet uttalar den översteprästerliga välsignelsen över församlingen, under det han vänder ansiktet mot de fyra väderstrecken och till sist sträcker sina händer mot nordväst, det vill säga mot Europa, dit enligt den »gula tron» den vise Buddhas lära skall utbreda sig.
Efter innerliga böner eller långa tempeltjänster synes översteprästen vara djupt skakad och kallar ofta på sina sekreterare för att för dem diktera ned sina uppenbarelser och profetior, vilka alltid äro mycket invecklade och aldrig åtföljas av några förklaringar från honom.
Med orden »deras andar vilja meddela sig» tar han ibland på sig sin vita mantel och går in för att bedja i sin bönekammare. Då stängas palatsets alla portar, och en högtidlig, mystisk bävan bemäktigar sig alla lamaer. Alla försjunka i bön, under det de tumma sina radband och framviska orden: »Om! Mani padme hung!» (Hell, store lama i lotusblomman!), eller också vrida de på bönehjulet under böner och besvärjelser. Spåmännen ställa sina horoskop, och fjärrskådare skriva ner sina uppenbarelser, under det att marambas söka med hjälp av de gamla böckerna tyda Den levande Buddhas ord.
