Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

32

voro lika läckra som de finaste suffléer och omeletter vi brukade få på restaurang »Medved» i Petrograd. På detta välkomna tillskott i mitt visthus livnärde jag mig sedan, till dess marken blev torrare och vattnet föll tillräckligt i floden för att jag skulle kunna bege mig nedåt utmed den till de av Ivan angivna trakterna.

Med den allra största försiktighet färdades jag till fots nedåt utmed floden och bar från mitt vinterkvarter alla mina husgeråd och övriga tillhörigheter inlagda i hjorthuden, varav jag gjort en säck genom att så gott sig lät göra binda tillhopa benen. Med denna börda vadade jag över bäckarna och plumsade genom träsken, som lågo i min väg. Efter att ha tillrygglagt omkring åttio kilometer på detta sätt kom jag till en trakt, som kallades Sifkova, där jag påträffade bonden Tropovs stuga, belägen alldeles intill skogen, som alltjämt skulle bli min närmaste omgivning. Hos honom uppehöll jag mig under någon tid.

*

När jag nu i en omgivning av lugn och trygghet, som jag då knappast kunnat drömma om, gör en sammanfattning av mina erfarenheter från den sibiriska skogsbygden, kommer jag till följande slutsatser. Hos varje andligen sund individ i våra dagar framkalla olika nödlägen de för den ursprungliga människan, jägare och krigare, utmärkande dragen, varigenom det blir henne möjligt att uthärda i kampen för tillvaron. I detta avseende är den intellektuellt och i bildning överlägsne lyckligare lottad än den stora hopen, som ej besitter tillräckligt med kunskaper och viljekraft för att icke duka under. Men det hemskaste för den kultiverade människan är, att det icke finns något värre för henne än den absoluta ensamheten och medvetandet om fullständig isolering från sällskap med andra människor och allt vad intellektuell och estetisk kultur heter. Det behövs blott ett felaktigt steg, ett ögonblicks svaghet för att man skall råka in i vansinnets natt och obetingat gå sin undergång till mötes. Jag tillbragte förfärliga dagar i kamp mot köld och hunger, men jag upplevde än ohyggligare dagar, då min viljekraft