ISLOSSNING
Min vistelse i Sifkovatrakten räckte icke länge, men jag utnyttjade den på bästa sätt. Först och främst skickade jag en person, som jag hade förtroende till och som jag ansåg för pålitlig, till mina vänner i den stad jag lämnat och erhöll från dem underkläder, skodon, pengar och en liten låda med förbandsartiklar och nödvändigaste medicin samt — något som var allra viktigast — ett pass i en annan persons namn, eftersom jag var död för bolsjevikerna. För det andra var jag under dåvarande relativt gynnsamma omständigheter upptagen av planer för vad jag skulle företaga mig hädanefter. I Sifkova berättades inom kort, att en bolsjevikkommissarie skulle infinna sig för att anskaffa boskap för den röda armén. Det var sålunda farligt att stanna kvar längre, och jag inväntade endast, att Jenisej skulle mista sin väldiga isboja, som höll floden fjättrad länge efter det de mindre vattendragen blivit isfria och träden iklätt sig sin vårskrud. För tusen rubel fick jag en fiskare att samtycka till att fortskaffa mig åttioåtta kilometer uppför floden till en övergiven guldgruva, så snart floden, som dittills endast delvis gått upp, blivit alldeles fri från is. Äntligen hörde jag en morgon ett öronbedövande brakande likt en fruktansvärd kanonad, och då jag rusade ut, fann jag, att floden lyft sitt tunga istäcke och börjat göra sig fri därifrån. Jag störtade vidare, ner till stranden, där jag blev vittne till ett skräckinjagande, men storartat skådespel. Floden hade tagit med sig den väldiga ismassa, som brutits loss nere i södern, och förde den norrut under det tjocka lager, som ännu täckte delar av strömmen, till dess denna ismängd slutligen genom
