sitt tryck sprängt vinterfördämningen mot norr och alltsammans gav sig i väg mot Ishavet. Jenisej — »Fader Jenisej», »Guden Jenisej» — är en av Asiens längsta floder, djup och storslagen, i synnerhet i den mellersta delen av sitt lopp, där den liksom i en ravin flyter fram mellan tornhöga stränder. Den väldiga strömmen hade fört med sig milslånga sträckor av is, krossat den i forsarna och mot enstaka klippor, låtit den snurra runt i skummande virvlar, kastat upp delar av de mörka vintervägarna och släpat med sig de vägmärken, som varit uppsatta för de vintertid från Minussinsk till Krasnojarsk på den frusna floden framtågande karavanerna. Understundom blev det stopp i flödet, och ett dånande uppstod, när ismassorna klämdes ihop och tornades upp, ibland till en höjd av nästan tio meter. Då dämdes vattnet upp, så att det hastigt steg och rann ut över lågt liggande trakter, uppkastande massor av is på stränderna. Sedan segrade styrkan i den ökade vattenmängden över den upptornade dammen och bröt ned den med ett ljud, som om det varit glas som krossats. Vid krökar av floden och runt större klippor uppstod ett förskräckligt kaos. Väldiga isblock trängdes och rände emot varandra, kastades högt upp i luften, krossades emot andra sådana eller slungades mot utskjutande klippor och ryckte loss klippblock, jord och träd högt uppe på strandsluttningarna. Utmed de låga stränderna kastade denna jättelika naturkraft med en våldsamhet, inför vilken människan blott är en dvärg i styrka, upp en väldig, fem till sex meter hög isvall, som befolkningen kallar »zaberega» och genom vilken man icke kan komma fram till floden utan att hugga ut en väg åt sig. Ett fast otroligt kraftprov såg jag denna naturmakt utföra, då ett flera kvadratmeter stort och några meter tjockt isblock kastades upp i luften, som, när det föll ned, krossade buskar och mindre träd mer än femton meter från stranden.
När jag betraktade denna isens ståtliga avfärd, uppfylldes jag av fasa och förtrytelse vid åsynen av det hemska byte Jenisej släpade med sig vid denna sin islossning. Detta utgjordes av liken efter avrättade kontrarevolutionärer — officerare, soldater och kosacker från den armé, som stått under befäl av amiral Koltjak, vilken under sig samlat allt vad i
