36
Ryssland fanns av motstånd mot bolsjevismen. Här såg jag offren för »tjekans» i Minussinsk blodiga verksamhet. Dessa lik med avhuggna huvud och händer, med stympade ansikten och halvbrända kroppar eller med krossade huvudskålar flöto i hundratal bland ismassorna i väntan på att finna sina gravar, eller ock kastades de omkring i de rasande virvlarna bland de vassa isblocken och maldes sönder till formlösa massor, som floden liksom av vämjelse över vad den utfört spydde ut över öarna eller de utskjutande sandbackarna. På hela den del av Jenisejs mellersta lopp som jag passerade mötte jag ständigt dessa ohyggliga, i förruttnelse stadda påminnelser om bolsjevikernas dåd. På ett ställe vid en krök av floden såg jag en stor mängd hästar, som blivit uppkastade av isen och strömmen, till ett antal av icke mindre än trehundra. En verst längre ner fylldes jag av outhärdlig avsky, när jag upptäckte en grupp pilträd utmed stranden, vilka sträckte sig ut över den orenade floden och i sina nedhängande, fingerliknande grenar höllo människokroppar i alla möjliga skepnader och ställningar, vilka lik hade ett så naturligt utseende, att en outplånlig bild därav inristades i mitt beklämda sinne. Denna beklagansvärda, ohyggliga samling räknade jag, och den utgjordes av sjuttio individer.
Äntligen hade all is passerat, och de uppsvällda, gyttjiga vattenmassorna medförde kullfallna träd, stockar och mängder av lik. Fiskaren och hans son togo mig och mina saker i sin ökstock, som bestod av en urhålkad asp, och stakade uppför strömmen utmed den ena stranden. Att staka emot en stark ström är ett mycket tungt arbete, och i skarpa krökar voro vi nödsakade att ro samt på somliga ställen till och med gripa tag i klipporna och giva båten fart föröver endast genom att taga fast i berget och långsamt draga den framåt. Ibland tog det oss en lång stund att komma fram bara fem eller sex meter genom dessa strida forsar. Efter två dagar voro vi framme vid vår resas mål. Jag tillbragte flera dagar vid guldgruvan, där en vaktare bodde med sin familj. Som de hade knappt om livsmedel, hade de ingenting att avvara åt mig, och följaktligen fick jag med mitt gevär skaffa mig mitt livsuppehälle och även bidraga till mitt värdfolks. En dag uppenbarade sig här en examinerad agronom.
