Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
79

djur, som finnas på isen vid sådana tillfällen, äro dömda till undergång. Den rasande strömmen av kallt vatten för dem alltid under isen. Ibland åter inträffar det, att en sådan remna uppstår alldeles under en häst och att denna går ner sig med framfötterna. När hästen då försöker komma upp på isen igen, sluter sig remnan och hästens ben klippas av.

Sjön Kosogol och hela det omgivande bäckenet utgör kratern av en utslocknad vulkan, och dess konturer kunna följas från sjöns höglänta västra strand. I varje fall äro de underjordiska krafterna fortfarande i verksamhet och förmå mongolerna att till djävulens ära uppföra »obo» och offra vid hans altare. Hela natten och dagen därpå fortsatte vi så snabbt vi kunde vår väg österut för att undgå ett sammanträffande med de röda och söka gott bete åt våra hästar. Vid niotiden på kvällen syntes en eld långt borta. Min vän och jag begåvo oss i riktning mot densamma, i den tanken att det säkerligen var en mongolisk jurta, i vars närhet vi kunde slå läger med trygghet. Vi redo nära två kilometer, tills vi slutligen kunde tydligt urskilja en samling jurtor. Men ingen kom ut för att möta oss, och något som förvånade oss ännu mera var den omständigheten, att vi icke omgåvos av de arga, svarta mongoliska hundarna med sina vilda ögon. På avstånd hade vi dock sett eld, varför någon människa måste finnas där. Vi stego av våra hästar och närmade oss till fots. Då rusade två ryska soldater ut från en jurta, av vilka den ene sköt på mig med sin pistol utan att träffa och sårade min häst i ryggen, sedan kulan gått igenom sadeln. Jag sträckte honom till marken med min mauser, och den andre slog min vän ihjäl med sin gevärskolv. Vi undersökte liken, och i fickorna påträffade vi papper, som tillhörde soldater vid andra skvadronen av det »kommunistiska inre försvaret». Här tillbragte vi nu natten. De rättmätiga bebyggarna hade uppenbarligen flytt sin väg, ty rödgardisterna hade samlat ihop mongolernas tillhörigheter och lagt dem i säckar. Troligen hade de haft för avsikt att just lämna platsen, eftersom de voro fullt klädda. Vårt byte blev två hästar, som vi påträffade strax intill, två gevär och två automatiska