Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

80

revolvrar jämte patroner. I sadelfickorna funno vi vidare te, tobak, tändstickor och patroner, vilket allt var värdefullt som hjälp i kampen för tillvaron.

När vi två dagar senare nalkades floden Uri, mötte vi två ryska ryttare, vilka befunnos vara kosacker under befäl av en viss hetman Sutunin, som låg i strid med bolsjevikerna i floden Selengas dalgång. De skulle överbringa ett budskap från Sutunin till Kaigorodov, chefen för bolsjevikernas motståndare i Altai-regionen, och meddelade oss, att bolsjevikerna hade trupper spridda utmed hela den rysk-mongoliska gränsen samt att kommunistiska agitatorer framträngt till Kiachta, Ulankom och Kobdo och förmått de kinesiska myndigheterna att utlämna alla ryska flyktingar till sovjet-myndigheterna. Vi fingo veta, att träffningar ägt rum i trakten av Urga och Van Kure mellan kinesiska trupper och ryska antibolsjevikiska styrkor under befäl av generalen baron Ungern von Sternberg och överste Kazagrandi, som kämpade för Yttre Mongoliets självständighet. Baron Ungern hade nu lidit två nederlag, så att kineserna huserade egenmäktigt i Urga och misstänkte alla utlänningar för att stå i förbindelse med den ryske generalen.

Vi förstodo, att hela ställningen blivit alldeles förändrad. Vägen till Stilla havet var stängd. När jag mycket noga övertänkte läget, insåg jag, att blott en utväg återstod för oss. Vi måste undvika alla mongoliska städer med kinesisk styrelse, färdas genom Mongoliet från norr till söder, genomkorsa öknen i södra delen av Jassaktu Khans furstendöme, giva oss in i öknen Gobi i västra delen av Inre Mongoliet, så snabbt som möjligt tillryggalägga den etthundra kilometer långa sträckan kinesiskt område i provinsen Kansu och intränga i Tibet. Där hoppades jag träffa någon engelsk konsul och med hans hjälp uppnå en engelsk hamn i Indien. Jag insåg till fullo, vilka betydande svårigheter voro förbundna med ett sådant företag, men jag hade intet annat val. Det återstod blott att göra detta sista vanvettiga försök eller också med säkerhet få ett ömkligt slut i händerna på bolsjevikerna eller försmäkta i ett kinesiskt fängelse. När jag omtalade min plan för mina följeslagare utan att på något sätt fördölja för dem alla dess faror