Hoppa till innehållet

Sida:På Divans-Bordet.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

94

voltigera ned i unga grefvens hufvud, hvilken gick fram och åter på golfvet, tätt förbi henne.

Unga grefven befann sig i den kinkiga belägenhet, att det praktiska förnuftets urvisare visade rakt åt motsatt håll mot dem på hans hjertas spelur. Fåfängt bemödade han sig om att förmå de båda urverken att correspondera, han justerade och justerade, men de voro och förblefvo oefterrättliga. Uret i hans bröst gick beständigt för fort, det i hans hufvud drog sig beständigt efter. Han hade velat gifva mycket, om han haft någon likasinnad varelse att nu förtro sig till och rådgöra med, men dertill syntes ingen den ringaste utsigt for handen. Hans syster var för ung och barnslig ännu, att kunna invigas till förtrogen i affaires des coeur, hans fru mor deremot alltför gammal; icke så mycket till åren, som icke snarare till känslorna, hvilka hos henne troligen aldrig räknat någon ungdom.

Likasom gräset stundom gror friskare och yppigare i den kalla stenens skugga, än på den högländta slätten, der den beständiga solvärmen hejdar dess vextkraft och till och med förtorkar det, så händer ock att menniskans känslor stundom utveckla och bibehålla sig friskare och starkare i lidandets och nödens skugga, än i medgångens och lyckans solsken. Hade grefve Albin icke varit ett af dessa verldens smekbarn, som framfladdrat sitt hela lif bland nöjen och förströelser, och sålunda vant sig att slösa med sina känslor, och att så till sägandes i helt små portioner strö ut sitt väsens blomdoft öfver de tusende små bländfagra ting, som man på den stora verldsmarknaden exponerar och som man der gifvit namn af skönt, skulle han nu, då det nyckfulla ödet stod till reds att med frikostig hand räcka honom sin bästa gåfva, icke tvekat att med tacksamt hjerta mottaga densamma.

Men klockan slog nu 11, och den häftiga hjertklappning och den skyndsamhet, hvarmed han grep sin hatt och störtade ut, vittnade dock att det offer han gick att bringa åt fördomens makter, icke verkställdes utan starka inre strider, hvarvid det unga hjertat skulle komma att svårt blöda.