7
före skall man trolla? Mannen, som bor deruppe i de hemliga rummen, väcker icke hos någon glada tankar. Men jag vill hoppas, att han och hans ohyggliga näste icke har att göra med dig och mig.
”Men ser du, Thomas —” afbröt Karin. ”Han är en trollkarl, som du vet.”
Och han skulle hafva förjagat fisken för oss i dag, kanske?
”Jaja, hvem vet?”
Ah bah.
”Jag skall säga dig, Thomas, den der förnäma herr Björnram är väl en stygg karl, men icke destomindre går han stundom ut och spatserar i björklundarne. Han är också det gamla slottets egare, så han kan gå hvart han vill och behagar, fast jag tror ganska få sett honom med sina ögon, emedan det roar en sådan karl att göra sig osynlig; åtminstone har jag aldrig skådat honom. Någon enda gång har min mor träffat honom på de der spatserturerna, och han har talat med henne ett par ord.”
Han har väl lärt henne trolla litet?
”Nej. Men du skall icke skämta, Thomas, när jag vill tala annorlunda. Han har sagt min mor, att hon skulle se bättre efter mig, än hon gör.”
Ser hon då icke bra efter dig?
”Icke ständigt, Thomas.”
Huru mycket vill trollkarlen, att hon skall se efter dig? ”Han fordrade endast, att hon måtte hålla mig mera inne, och att jag ej skulle få gå ut så mycket med dig, Thomas. Det hade han ganska rätt uti.”
Jag är ganska bra mot dig, om jag skall säga, Karin! utbrast ynglingen med tillförsigt. Och jag vet säkert, att du har ingenting att klaga på.
”Jo, men se, du är för bra, Thomas.”
Hvad?
”Det menar trollkarlen.”
Det är en dum karl!
”Min mor har derföre också förmanat mig och sagt, att ehuru du och jag kallas förlofvade, likasom ett par ifrån barndomen, så skola vi ändå vara mera folk. Ty, du vet, att den der stora herrn, som roar sig med att bo så illa i ruinerna deruppe,
