Sida:På Divans-Bordet.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

34

När trolofningsparet kommit i midten af salen, uppträdde det på en liten upphöjning och emottogs der af presten. Han utsade välsignande ord, och tillkännagaf saken för allt folket.

Nu uppslog bruden sina ögon, och såg sig omkring, mildt rodnande. Mor och far från Lummelunds gård trädde fram först af alla, att önska lycka och nåd från höjden. I hast märkte hvar menniska nu, att herr Laurits Björnrams fästmö var lilla Karin från Lummelund.

Folket betogs af undran, förskräckelse och glädje på en gång. Med hvad trolldom har lilla Karin kunnat bemäktiga sig den rika herrn? tillsporde enhvar sin granne. Visserligen blir hon dock för oss alla en villfarig och nådig fru? Hon skall icke glömma oss, från hvilka hon leder sitt ursprung?

Det dröjde icke länge, förrän festen fortgick från högtidlighet till muntert skick. De förlofvade satte sig på röda sammetstolar vid salens höjd. Bägare kringburos, och man drack allmänt herrskapets skål.

Derpå vardt det ånyo ett uppehåll. Presten förkunnade, att ännu skulle en förlofning ske, ty godsets herre ville icke vara ensam i glädje på denna dag.

Junker Thomas stod tyst och blek. Han kunde ej röra sig ur stället, förrän Kerstin tryckte hans hand och påminte: nu är det vi, som skola gå fram.

”Ja, svarade han, jag skall gå och dränka mig; och det skall jag göra vid samma sjöstrand, der jag stod och metade fisk i dag. Hvad fick jag då? Intet. Och hvad får jag nu? Intet. Det är lagom åt mig att dö i vågorna.”

Ah, genmälde hon hastigt och tvert, du får icke dö på annat ställe än Korpagäll. Se så, kom!

Thomas fattade mod, tog Kerstin vid handen och gick fram till presten. Så förlofvades också de.

Nu buros åter bägare omkring. Derpå börjades en glad musik, och det vardt dans.

En liten tid derefter höllos också de tvenne bröllopen. Der stod Thomas brudgum i en dannemans hederliga, men enkla drägt; och Wartofta-Kerstin visade sig klädd som en äkta danneqvinna från Korpagäll. Herr Laurits bekostade äfven detta bröllop jemte sitt eget på samma dag; och sedan all vigsel var slutad, gick han sjelf med i dansen, då kronan dan-