51
Oförmögen att få fram ett enda ord, störtade Linder fram till hennes fötter och vätte med erkänslans tårar de alabasterhvita händer, som räcktes mot honom.
Förgäfves spelte hon den oskyldiges roll; förgäfves bedyrade hon, att hon med affären icke hade det ringaste att skaffa; förgäfves bad hon honom stiga opp och lät honom medelst tecken förstå, att kammarjungfruns nästipp syntes mellan dörrspringan; — han ville inte släppa hennes händer, han ville inte upphöra att nöta den rika mattan med sina knäskålar, han ville inte och Gud vet hvad han ville!
— Men vill ni då inte se lilla Netta, som längtar så mycket efter er? — afbröt honom den sköna; — vill ni inte göra mig det nöjet och äta middag med oss?
Vare sig nu att lilla Netta eller middagsbjudningen verkade på honom; nog af, han reste sig, medföljde värdinnan till middagsbordet, återsåg lilla Netta, som skrikande sprang emot honom, och fortsatte nu sina känsloutgjutelser under förtärandet af spenat, korteletter, buljong och mandelbakelser med hallonsylt.
Följande dagarna syntes Fru Stifvern och lilla Netta, åtföljde af notarien Linder, ute på gatorna och de besågo tillsammans tafvelgalleriet i Stockholms slott, Sten-Museum och Vettenskaps-Akademiens intressanta samlingar.
Närmare mot hösten sprang Linder kring gatorna, för att se på våningar med kök och nödiga uthus.
En oktobernatt rullade utåt Drottninggatan flera täckvagnar, hvilka stannade utanför ett större hus, hvars första våning var särdeles rikt upplyst. Ur vagnarne stego en brud och en brudgum, arm i arm ledsagande hvarandra uppför den breda trappan. Vidare kommo sex brudtärnor, af hvilka Netta var den minsta och gladaste. Slutligen herr Kongl. Sekter Hammar och en annan herre, båda i hvita handskar, hvita västar och hvita halsdukar.
I den af kronor och lampetter strålande salongen steg herr Hammar fram, höjde ett glas champagne och höll ett längre tal om tomtebolycka, om en lugnad hamn efter stormen, om englars salighet på jorden, om cypressens förvandling till myrtenqvistar och mycket mera sådant som var vackert att höra.
Bruden och brudtärnorna försvunno i ett inre rum, hvars motsatta vägg tycktes helt och hållet vara undangömd af en
