Sida:På Divans-Bordet.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

65

”Går det inte an? när jag säger att någonting går an, så måste det gå an. För öfrigt, min söta, skulle du, som är så from, så religieuse, vara emot att göra en god gerning; och visserligen vore det en mycket god gerning, att återkalla en döende till lifvet, en man af snille till verksamhet, att göra en stor förmögenhet fruktbar. Hvartill skulle väl kärleken tjena, om den icke skulle kunna göra gagn åt våra medmenniskor, och ej allenast njutning och tillfredsställelse åt oss sjelfva. Det är qvinnans kallelse i verlden att vara det medel, som eggar mannen till handling. Den fattige mannen sträfvar ju efter rikedom, för att kunna få sig en hustru och blifva en fullkomlig medborgare, en far; den rike mannen, om han skulle slumra på sin upphöjda plats, om han, med verktyg i händerna att sprida välsignelse ikring sig och gifva medellösa tillfälle till verksamhet, skulle låta dessa verktyg obegagnade falla sig ur händerna, — måste väckas, eggas, retas till nytt lif — genom kärleken.”

”Men jag begriper icke det der; om det vore tvertom ändå — mannen älskar ju, men qvinnan älskas.”

”Det der, min kära Anna, är en af de gamla fördomarna, uppfunna af männerna, lör att förtrycka oss qvinnor. Männerna hafva usurperat rättigheten att älska först och fordra genkärlek. Hvarföre skall mannen hafva uteslutande rättighet att välja, och vi, stackars qvinnor, såsom personifierade passiver i evighet sitta och vänta tills vi blifva valda? Nej, min älskade Anna, befriom oss ur detta nesliga träldomstillstånd; låtom oss äfven taga oss rättighet att välja sjelfva; tro mig, den man, som blir vald af en sådan qvinna som du, skall tacka Gud och den som valt honom.”

”Men huru kan detta bli möjligt? Alla regeringsformer, så har tante sjelf sagt, kunna öfverändakastas, utom brukets. Och det brukas icke att en flicka friar, min tant!”

”Bah! ingen bör lättare förstå att göra hvad som helst, utan att bryta emot det brukliga, än just qvinnan. Jag vill visst icke påstå, att qvinnan skall ”fria sjelf”, för att nyttja ett så vulgärt uttryck, männerna må gerna draga bördan af detta, men det står mycket väl i hennes makt att, med bibehållande af sin värdighet, sjelf välja sig en make, derigenom att hon,

5