64
stackars baron Stjernstråle, och hans besynnerliga idé att vara kär i sin hustrus vålnad?”
”Sanningen att säga,” svarade Anna och bleknade, ”jag tycker att det ligger någonting stort och skönt att så älska.”
”Ah, bah, bara öfverdrift min sötaste, bara svärmeri; för min del tycker jag, att det är nästan förolämpande af en karl med så stora partier, att så förgäta de lefvande för en död. Att troget älska sin maka ”i döden,” det är rätt, skönt och ädelt, gubevars, men efter döden, hush, det går en rysning öfver mig, när jag tänker på, att jag skulle försöka att älska min gamla man, nemligen om han skulle dö, och ligga i sin familjegraf. Ända till döden, men icke en bit längre, så är min princip. Och det kan aldrig vara bra att gå och vara kär i ett spöke, och ett dödt spöke; det syns ju på honom, han magrar af, så att han icke ens mera har någon skugga, han är blek hvarje dag, som om han varit på en bal hela natten, och han synes hafva alldeles förgätit konsten att le, — jag vill icke ens nämna, att hjertligt skratta, ty det tror jag att han aldrig kunnat. Det är menniskans oeftergifliga pligt att söka bota en så olycklig like; han kan icke botas genom annat än en ny kärlek, ett nytt giftermål, och jag har beslutat att just du skall blifva den, som återför honom till lifvet.”
”Jag, min bästa tant, jag?”
”Se så, ingen falsk blygsamhet, tillstå att du icke ogerna skulle vilja se honom vid dina fötter, han är skön och snillrik, af renaste adel, och hvad som är mera än allt detta, han har ett fideikommis, med ett rigtigt slott dernere i Skåne, och 2000 tunnor säd i årlig ränta af sina landtbönder, jag vågar tro, att det der allt låter höra sig, min bästa Anna!”
”Min Gud, så tante talar; men om han icke älskar mig!”
”Aha, allt är ypperligt, jag ertappar dig således, du sätter icke ifråga annat, än att han icke älskar dig; derom skall jag draga försorg, bara du älskar honom.”
”Älskade tante, skall jag våga bekänna?”
”Skönt, min lilla, om en så ljuf flicka som du älskar en man, så behöfver man inte göra sig mycket besvär för att få honom att bli halfgalen af kärlek. Vi ska’ hitta på någon plan att föra er tillsamman och väcka hans uppmärksamhet på dig.”
”Oh, min goda tant, det går icke an.”
