ski och ånder) måste bägge vara af äkta ariskt ursprung och härledda från gamla, med skidornas införande samtidiga ordstammar.
Gå vi till andra ariska språk, finna vi i ryskan lysja, i polskan lyzwa, i lettiskan lushes. Äfven dessa måste vara af ariskt ursprung, om de också ej ha någonting att skaffa med de skandinaviska uttrycken för samma sak. Längre än till detta negativa resultat i fråga om frändskapen mellan skidnamnen komma vi knappast i de ariska språken.
Vi stå då inför den vanskliga uppgiften att följa skidorna på de finsk-ugriska och de sibiriska språkens okända och osäkra vägar.
Börja vi med våra grannar lapparne, finna vi hos dem orden savek (skinnklädda skidor) och golos (längre, oklädda skidor). Hos finnarne har skidan likaledes flere namn: hiiden och suksi, skidor i allmänhet, lyly och kalhu, vensterskidan, sivakka och potasma högerskidan.
Af dessa är lyly samma ord som namnet på furutelningar, och potasma betyder det man sparkar med. De äro alltså härledda ord och af mindre betydelse för vårt ämne. Kalhu är en regelbunden ombildning af det lappska golos, hvilket åter sannolikt är lånadt af det ryska golysja, en sammansättning af golo, naken, och lysja, skida. Af dessa lån kunde man förledas att tro, att lapparne af ryssarne lärt sig bruket af den oklädda skidan, något som dock torde vara ytterst tvifvelaktigt. Savek och sivakka äro tydligen samma ord och säkerligen utvidgade former af suk(si), hvilket synes vara det ursprungliga finska namnet på skidan. Detta antagande får en märklig bekräftelse, när vi vända oss söderut till de öfriga grenarna af de baltiska finnarne mellan Ladoga och Lithauen: voter, vepser, ester och liver, hos hvilka vi finna skidnamnen suksi, suhsi, suks och soks.
