tillbaka till ett af de ursprungliga stamord, som utgjort roten till hvar och en af dessa hufvudgrupper; när vi vidare under sökandet efter förklaringar på dessa hufvudgruppers utbredning, föras tillbaka till samma trakt, hvarifrån de alla leda sitt ursprung, då synas vi med en hög grad af sannolikhet kunna antaga, att de folk, som nu begagna dessa ord, ursprungligen lärt sig dem på samma gång som bruket af skidan ungefär i en och samma trakt, och att de härifrån fört henne med sig i olika former och modifikationer till sina nuvarande bostäder.
När vi vidare af den historiska forskningen kunna sluta oss till, att de ariska folken, den största af de folkstammar, som icke ha namn på skidan tillhörande någon af dessa hufvudgrupper, måste i en jämförelsevis sen tid lärt sig skidlöpning af lappar och finnar, en hufvudgren af de folk, som äga de ursprungliga orden, och att deras skidnamn äro nybildade ord af ariskt ursprung, då måste den slutsatsen ligga nära till hands, att skidan fått sin nuvarande utbredning öfver jorden genom olika folk, hvilka lärt hennes begagnande i en gemensam hemtrakt och därefter under sina vandringar i olika riktningar fört henne med sig och spridt henne vida omkring. Denna gemensamma trakt skulle då vara trakten omkring Altai och Bajkal, hvilken ju också af gammalt anses vara den, hvarifrån de olika hufvudgrenarna af den s. k. mongoliska rasen kommit.
Att en sådan gränstrakt som denna skulle vara skidornas födelsebygd, blir redan af den omständigheten sannolikt, oo att då folken söderifrån trängde upp mot norr, det måste varit på gränsen till det område, där vintrarna äro långa och snön ligger djup, som de uppfunnit medel att färdas fram öfver snömarkerna, för att icke hindras på sin vandring, eller inspärras om vintern.
