i det goldiska sok-solta eller suk-sylta, och genom detta vidare i de tungusiska orden suk-sildä och huk-sille, ja, sannolikt äfven i jenisej-ostjakernas a-sil. Solta kan ha blifvit förvandladt till tolda och detta i sin tur till toldö, medan sylta gått öfver till sildä och vidare till sille och sil.
För att förklara, huru de så vidt åtskilda ostjak-samojederna och tunguserna fått samma namn på skidor, hänvisas vi åter till trakterna kring Altai och Bajkal, hvarifrån alla samojeder antagas ha kommit till sina nuvarande bostäder.
Den tredje hufvudgruppen af skidnamn äro orden sana och hana hos burjäterna omkring Bajkal, sana hos de halfsamojediska kojbalerna vid de saniska bergen och taña hos tassov-samojederna nära Obs mynning.[1]
För att finna en förklaring öfver, huru dessa, likaledes vidt skilda folk, hvilka äfven tillhöra två olika folkstammar (grenar af den s. k. mongoliska rasen), fått samma namn på skidan, föras vi för tredje gången tillbaka till samma trakt, där burjäterna fortfarande bo.
Utom de redan omtalade namnen på skidan, finnas vtterligare bland de sibiriska folken några få, som det synes, mer enstaka namn. Det har varit omöjligt att med någon grad af säkerhet föra dessa tillbaka till ett gemensamt ursprung, och vi skola därför ej heller här närmare undersöka dem. Till största delen tillhöra dessa namn folk, som i språkligt hänseende stå isolerade och om hvilkas släktförhållanden och vandringar vi känna så godt som intet.
När vi nu emellertid finna, att de allra flesta namnen på skidan kunna hänföras till tre hufvudgrupper och ledas
- ↑ I orden sana, hana, taña ha vi alldeles samma ljudöfvergång som i orden sok, hok, tok(h), och som är ägnad att ännu ytterligare stärka vår öfvertygelse, att dessa senare måste vara skiftningar af samma ord.
