Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
94
SKIDOR OCH SKIDLÖPNING.

trugor, något liknande tsjuktsjernas och i påfallande grad erinrande om de korta och breda skidor man finner hos många östsibiriska folk. Skidor påträffar man däremot icke hos de amerikanska folken, så vida de icke blifvit på senare tider införda.

Hur denna indiantrugans afsmalning och förlängning skall förklaras, därom vågar jag ej för närvarande uttala någon mening.

Norsk skida från 1644.
Norsk skida från 1644.

Norsk skida från 1644.

Beger man sig västerut i Sibirien, finner man — enligt Jacobsen — skidorna ofta längre och till formen mer liknande vanliga europeiska skidor. På »Museum für Völkerkunde» i Berlin ser man ett par samojediska, med själskinn öfverdragna skidor, som enligt en af kapten A. Jacobsen företagen mätning hålla 2,20 m. i längd och 15 cm. i bredd.[1]

Den äldsta tillförlitliga afbildning[2] af norska skidor är den som Stephanius 1644 ger i sin upplaga af Saxo.

Denna afbildning, hvaraf jag här meddelar en kopia, är ytterst intressant därigenom, att den i hög grad påminner om. de afbildningar man äger af tungusiska och andra östsibiriska skidor. Hon återger möjligen en nu utdöd skidform,

  1. Kapten Jacobsen ger i ett bref till mig följande beskrifning af dessa skidor: »De äro öfverdragna med själskinn. Framom och bakom det ställe där foten hvilar går längs skidan en låg rygg. Böjningen framtill är tämligen stor.
  2. Olaus Magnus’ afbildningar från 1539 och 1555 äro tydligen oriktiga.