Ungefär samma form och dimensioner hade äfven björkskidorna. Men genom försumlighet af deras tillverkare blefvo de något smalare i kröken: de hade här nämligen samma bredd som längre bak. Härigenom hålla sig skidornas framändar icke så väl ofvanpå snön, utan verka mer som en snöplog och göra gången tyngre. Ty värr, fingo vi skidorna så sent före vår afresa, att det icke var tid att anskaffa nya. Dessa björkskidor voro på undersidan beslagna med helt tunna stålplåtar. Under foten hade dessa en 88 cm. lång och 5,3 cm. bred öppning, med ett däri infäldt stycke elgskinn från djurets ben.
Vårt bindsel för skidans fästande vid lappskon.
Ändamålet med stålplåtarna var att få skidorna att glida lättare öfver våt, kornig snö, på hvilken vanliga träskidor alls icke vilja glida och som jag väntade ofta finna i min väg. Meningen med skinnet åter var att hindra skidorna från att, trots de glatta stålplåtarna, glida tillbaka. — Vi fingo emellertid ingen sådan snö, och alltsammans kunde sålunda undvarits. De båda ekskidparen visade sig vara mycket ändamålsenliga, och för framtida expeditioner tror jag att endast sådana äro att rekommendera.
Vårt skidbindsel var ytterst enkelt och utgjordes blott af en tåstropp af styft läder och bakom hälen en
