Hoppa till innehållet

Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107
SKIDBINDSLET.

jämförelsevis bred rem, som alldeles nere vid skidan var på ömse sidor fäst vid tåstroppen. Att hafva ett styft bindsel, t. ex. af vidje eller spanskt rör, såsom allmänt brukas i Norge vid rännande utför backar och hoppning, lämpar sig, efter min åsikt, alls icke till vandring öfver stora snövidder. De äro alls icke nödvändiga för att få tillräckligt välde öfver skidorna; men de hetta och besvära foten vida mer än ett mjukare och smidigare bindsel af läder. Min erfarenhet är, att ju mindre man känner bindslet, dess längre håller man ut på vidderna.