Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131
GLAMU-JÖKELN.

en ypperlig utsikt här uppe. Det är ett mycket egendomligt landskap man har framför sig: en snöbetäckt, ovanligt jämn och vidsträckt högslätt, som på alla sidor stupar brant ned. I bakgrunden söderut ses Snefells-jökulls lätt igenkänliga kägla resa sig högt öfver horisonten.

Den sydliga delen af Vestfirdir sedd från Glámu-jökull. (Efter en skiss af författaren.)
Den sydliga delen af Vestfirdir sedd från Glámu-jökull. (Efter en skiss af författaren.)

Den sydliga delen af Vestfirdir sedd från Glámu-jökull.
(Efter en skiss af författaren.)

Man ser här uppe med ens tydligt, huru hela landet måste ha tillkommit, huru basaltströmmarna jämt och stilla utbredt sig åt alla håll och bildat en sammanhängande stor slätt. Så har hafvet kommit och luften med köld och regn, och under istiden kommo glaciererna och tärde på ytan, i synnerhet längs kanterna, där de danade fjordar och dalar. Sedan har förvittringen ytterligare vidgat dem; men de ha dock endast förmått tränga sig in ytterst vid kanten, medan högslätten i det inre ännu ligger där nästan lika jämn och orörd som han var när han danades.

På hemvägen rände vi på våra stålskodda skidor utför de branta fjällsidorna; det gled som glas på den hårda skaren. Då gick Balto oförsiktigt till väga och kastades hufvudstupa utför en liten fjällklint. Under fallet försträckte han sitt högra knä så illa, att vi hade mycket svårt att få honom hem med oss. På bortvägen hade Balto varit mycket stor af sig och talat om, huru det »för oss lappar är en småsak. Vi sätta stafven mellan benen, och då klarera vi