fingo nu se ett annat stort flak, som med våldsam fart styrde rakt på akterstäfven. Något måste gå, men det stod ej att hjälpa. Det tornade emot med ett väldigt brak, hela fartyget skakade och lade sig på sidan — rodret var bräckt. Lyckligtvis skedde ingenting värre. Hade vi fått flaket från sidan, är det ej godt att säga, hvad som kunnat inträffa; sidorna äro själfångarnas svaga punkt. Dagen därpå användes till att påsätta det reservroder, som alltid medföres. Därmed voro vi åter i fullgodt skick.
Kaptenen på utkik efter själ.
(Af författaren, efter fotografi.)
Det hade nu emellertid lidit så långt på sommaren, att det endast var föga utsikt att få mera själ. Den 13 juli beslöts därför, till allas belåtenhet, att gå ut ur isen och sätta kurs västerut mot Grönland.
