Åttonde kapitlet.
Mot land. Drift i isen.
Ett stycke in i isen upphunnos vi af en båt med 12
man och Jasons andre styrman vid rodret. Den var
utskickad af kapten Jacobsen, för att, om så behöfdes, det
första stycket hjälpa oss med att draga båtarna eller bryta
oss väg. De följde oss en stund, men då jag såg, att de ej
kunde vara oss till synnerlig nytta, tackade jag dem för god
vilja och sände dem åter ombord. Vi funno en lång sträcka
gles is, till viftade båten vårt farväl och styrde in i isen.
I början gick det ganska raskt undan. Isen var på sina ställen så gles, att vi långa sträckor kunde ro fram mellan flaken. När det ej var händelsen, måste isbillar och yxor bryta oss väg. Endast på få ställen måste vi släpa båtarna öfver mindre flak.
Redan innan vi lämnade Jason, hade det börjat småregna. Nu tilltog det, medan himlen starkt mörknade och allt mer antog ett utseende, som bådade oväder. Det var en högst egendomlig anblick att se dessa män i deras mörkbruna regnkläder, med de spetsiga kapuschongerna öfver hufvudet, tyst och säkert arbeta sig fram med sina två båtar,