tät, våt dimma, som trängde igenom kläderna, och det blåste tillika en bitande nordväst, som jag dock hoppades skulle spränga isen.
»Den 25 juli. Klockan half 5 på morgonen väcktes jag af postens (Kristiansens) rop in genom tältdörren: »Nansen, nu kommer här en björn!» Jag bad honom hämta en bössa i båten, stack emellertid fötterna i skorna och sprang ut i bara skjortan. Björnen kom i fullt fyrsprång sättande mot tältet; men just som Kristiansen kom tillbaka med bössan, stannade han plötsligt, betraktade oss litet och tog till flykten. Det var förargligt nog; men de andra fingo dock se en isbjörn, och det hade de länge suckat efter.
»Efter frukosten fortsattes marschen, men redan på nästa flak måste vi göra halt i följd af den tilltagande sjögången in genom isen. Det är samma sjögång vi icke varit helt och hållet fria från alltsedan den dagen vi voro ute i bränningen, och som håller isen tätt packad för oss, så att vi ej kunna komma i land.
»Fram på dagen glesnar isen flere gånger, men tätnar snart åter. Jag vågar ej försöka arbeta oss fram igen; det är för mycken issörja mellan flaken, och i denna sjögång står ingen säker hamn att finna, när isen plötsligt sluter ihop sig med den rasande fart han nu gör.
»Då vi ej ha någonting annat att taga oss till, beslutes att rosten på slädmedarna skall afskrapas, för att få dem att glida lättare öfver isen. När detta är gjordt, lagas middag. Bönsoppa kokas tillsammans med lämningarna af det råa köttet från gårdagsmiddagen, jämte mera nyskuret kött. Under tiden tages en latitudsbestämning: den är 63° 18ʹ n. br. Longituden, som togs senare på eftermiddagen, är omkring 40° 15ʹ v. l. Vi befinna oss alltså omkring 18 minuter (4½ mil) från land, betydligt längre ut än vi voro i går. Våra
