Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
223
VÅR NYA ISSKUTA.

med lätthet kunna sättas i sjön. Det är utan jämförelse det bästa flak vi någonsin varit på, och om vi måste dit ut, ämna vi stanna kvar på denna farkost, så länge vi kunna hålla oss fast, bränningen må dåna aldrig så mycket.

»Naturligtvis hade vi äfven, som vanligt, förvissat oss om, att det fanns vatten på flaket, innan vi beslöto oss för att stanna där. Detta är emellertid fallet på de allra flesta flaken, då den där liggande snön eller snöisen smälter och ger det ypperligaste dricksvatten, som samlar sig i större eller mindre dammar. Långa ansikten fingo vi emellertid denna gång, då vi skulle fylla vatten på kokmaskinen och, när vi kommo att smaka på det, funno, att det var salthaltigt. Vi hade ej tänkt på, att den mesta snön här smält bort. Men genom sökande på de högsta punkterna af flaket, där det ännu låg snö kvar, funno vi dock till slut godt dricksvatten.

»På aftonen serveras ett utmärkt kaffe. Stämningen är mycket lifvad. Hade någon kunnat sticka hufvudet in i vårt sköna tält och se oss lägrade omkring vår kokande kaffemaskin, muntert språkande om alla möjliga lapprisaker, skulle han säkerligen ej anat, att han hade framför sig personer, hvilka inom kort måhända skola ut till en dust med drifis, haf och bränning, som knappast blir helt och hållet utan allvar.

»Vi äro nu midt för Tingmiarmiuts alpland. Fjällparti på fjällparti, det ena vildare och skönare än det andra, följa tätt på hvarandra längs denna storslagna kust. I själfva verket är det ju ej så oäfvet ändå att drifva Omkring här i isen: vi få se mer naturskönhet än vi eljes skulle gjort.

»Det är i natt ett vackert väder, kallt, men lugnt, med månsken liksom i går.

»Det måste vara kaffets verkningar som göra, att jag sitter här ute och fantiserar i stället för att, som jag borde