Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/273

242

HISTORISK ÖFVERSIKT.

försök att uppnå den^[1]. Då de äldre expeditionerna till östkusten misslyckats, höll Danell längre mot norr de gamles kurs, den s. k. »Eriksstevne». Han for norr om Island, höll så mot sydväst och var den 29 maj på 64° 19’ n. br., då de gissade sig vara 50 mil från Reykjanæs.

Den 2 juni fingo de Grönlands östkust i sikte, antagligen vid Kap Dan,^[2] men kunde hvarken den eller de följande dagarne landa för is, som låg 4—7 mil från land.^[3]

↑ Den enda berättelse som finnes om denna resa är en rapport till Fredrik III, författad af en viss Kristian Lund efter Danells dagböcker och förvarad i Kungliga bibliotekets gamla manuskriptsamling i Köpenhamn. Ett utdrag af denna rapport utgafs 1787 af John Erichsen. Se för öfrigt »Grønlands historiske Mindesmærker», III, s. 713—720.
↑ Hvarifrån kapten A. Mourier fått sin uppgift, att Danell skulle ha upptäckt en udde på 67° och en annan på 65° 30ʹ n. br. (se hans uppsats om Ingolfs resa 1879 i Geografisk Tidsskrift, B. 4, s. 51, Kjöbenhavn 1880), har jag ej kunnat utreda.
↑ Danell har i sina dagböcker beskrifvit ett antal öar, af hvilka en del skulle ligga 3—4 mil från land söder om Kap Dan. Han kallar en af dem »Hvidsadlen» och en annan »Masteløst skib». Af beskrifningen framgår emellertid tydligt, att dessa öar endast varit stora isberg, som den med sådana obekante Danell tagit för öar. Jag har själf sett gamla ishafsfarare förväxla isberg och land. Om fem öar, i hvilkas närhet de den 6 juni befunno sig, heter det, att de voro »nästan alldeles öfverdragna med is, utom en, som var af svartaktigt utseende, mycket hög och en mil (?) i omkrets». Alltsammans passar mycket bra på isberg; att det ena var svartaktigt, tyder på, att det fört moränslam, grus och sten med sig, hvilket ingalunda är sällsynt. Jag anträffade själf 1882 ett sådant isberg under Grönlands östkust på cirka 66° 50ʹ n. br. och tog det först för en ö. (Jmf. min uppsats härom i »Nyt Magazin for Naturvidenskab», Krisiania 1883). När Graah (1829) trodde sig ha återfunnit 2 eller 3 af Danells öar, var det antagligen bergtopparna vid Kap Dan han såg öfver horisonten, så framt det ej äfven då var isberg, ehuru det dock är föga sannolikt, att en så erfaren man som Graah skulle misstagit sig därpå. Jag kan icke dela kapten Holms åsikt (se »Meddelelser om Grønland», B. 9, s. 201), att Danells ö Hvidsadlen skulle vara den fjälltopp eller nunatak på inlandsisen, som han kallar så. Jag har själf sett samma nunatak ute från drifisen på flere mils afstånd, men såg på samma gång hela landet med inlandsisen. Att den skulle kunna tagas för en ö, förefaller mig omöjligt, så mycket mer som Danell endast skulle varit på 3 mils afstånd från sin ö Hvidsadlen. Då namnet emellertid passar för den bergtopp, åt hvilken Holm gifvit det, ser jag ingen anledning, hvarför det skulle utbytas mot något annat.

[1] Den enda berättelse som finnes om denna resa är en rapport till Fredrik III, författad af en viss Kristian Lund efter Danells dagböcker och förvarad i Kungliga bibliotekets gamla manuskriptsamling i Köpenhamn. Ett utdrag af denna rapport utgafs 1787 af John Erichsen. Se för öfrigt »Grønlands historiske Mindesmærker», III, s. 713—720.

[2] Hvarifrån kapten A. Mourier fått sin uppgift, att Danell skulle ha upptäckt en udde på 67° och en annan på 65° 30ʹ n. br. (se hans uppsats om Ingolfs resa 1879 i Geografisk Tidsskrift, B. 4, s. 51, Kjöbenhavn 1880), har jag ej kunnat utreda.

[3] Danell har i sina dagböcker beskrifvit ett antal öar, af hvilka en del skulle ligga 3—4 mil från land söder om Kap Dan. Han kallar en af dem »Hvidsadlen» och en annan »Masteløst skib». Af beskrifningen framgår emellertid tydligt, att dessa öar endast varit stora isberg, som den med sådana obekante Danell tagit för öar. Jag har själf sett gamla ishafsfarare förväxla isberg och land. Om fem öar, i hvilkas närhet de den 6 juni befunno sig, heter det, att de voro »nästan alldeles öfverdragna med is, utom en, som var af svartaktigt utseende, mycket hög och en mil (?) i omkrets». Alltsammans passar mycket bra på isberg; att det ena var svartaktigt, tyder på, att det fört moränslam, grus och sten med sig, hvilket ingalunda är sällsynt. Jag anträffade själf 1882 ett sådant isberg under Grönlands östkust på cirka 66° 50ʹ n. br. och tog det först för en ö. (Jmf. min uppsats härom i »Nyt Magazin for Naturvidenskab», Krisiania 1883). När Graah (1829) trodde sig ha återfunnit 2 eller 3 af Danells öar, var det antagligen bergtopparna vid Kap Dan han såg öfver horisonten, så framt det ej äfven då var isberg, ehuru det dock är föga sannolikt, att en så erfaren man som Graah skulle misstagit sig därpå. Jag kan icke dela kapten Holms åsikt (se »Meddelelser om Grønland», B. 9, s. 201), att Danells ö Hvidsadlen skulle vara den fjälltopp eller nunatak på inlandsisen, som han kallar så. Jag har själf sett samma nunatak ute från drifisen på flere mils afstånd, men såg på samma gång hela landet med inlandsisen. Att den skulle kunna tagas för en ö, förefaller mig omöjligt, så mycket mer som Danell endast skulle varit på 3 mils afstånd från sin ö Hvidsadlen. Då namnet emellertid passar för den bergtopp, åt hvilken Holm gifvit det, ser jag ingen anledning, hvarför det skulle utbytas mot något annat.

[1]

[2]

[3]