Den 9 juni ville de söka hamn, sannolikt söder om Kap Dan; men »isen låg 2 mil bred i hamnen och utanför land. De satte nu ut slupen för att göra ett försök att gå öfver isen, men denna började brista (?), och försöket hade så när bragt dem alla i förlägenhet.» Så seglade de söder ut längs östkusten, och då de öfverallt funno den spärrad af is, gingo de omkring midten af juni förbi Kap Farväl till västkusten.
På återresan gjorde Danell i slutet af juli ett nytt försök att framtränga till östkusten, och det ser ut, som han denna gång varit nära att uppnå land. Den 23 juli skulle de till och med varit utanför en fjord eller vik, som var fri från is, och om icke natten fallit så hastigt på, »skulle de ha seglat in i fjorden» (?). Längre norr ut på 63° n. br. skulle de varit landet 1 mil nära och sett den fasta (?) isen ligga en half mil (?) o. s. v.
Af Danells resa framgår tydligt, att isförhållandena på kusten den tiden i juni och juli månader varit desamma som än i dag.
Året därpå (1653) i juni seglade Danell åter längs östkusten till Kap Farväl, men blef öfverallt af isen hindrad att närma sig land. Den 19 juni trodde de sig på 64° n. br. se de gamla nordmännens Herjolfsnæs, där isen sträckte sig 5 eller 6 mil ut från land. Därpå gästade han Grönlands västkust. Om han på återresan, i början af augusti, åter gjorde något försök att nå östkusten, är icke kändt. Det
