och hans kamrat modet genom att bland annat säga dem, att jag vore en alldeles orimlig människa, fortsätter han på följande sätt:
»Den 14 april reste vi från Trondhjem och kommo till Kristiania den 16 april. Nansen hade sändt en man till eldvagnstationen för att mottaga oss; det var Sverdrup, som kom till oss och frågade: »är ni de män som ska med Nansen?» Vi svarade, att det var vi båda. Sverdrup berättade, att också han var en af dem, som skulle med Nansen, och han sade, att han kommit för att mottaga oss. »Kom med mig,» och vi följde med, och han förde oss till ett hotell, som ligger vid Toldbodgatan n:o 30.
Efter en timme kommo Nansen och Dietrichson för att hälsa på oss. Det var framför allt härligt och underbart att vi nu fingo se denne främmande husbonde, nämligen Nansen. Han var främmande för oss, men hans ansikte sken emot oss, som om det varit våra hemmavarande föräldrars ansikte, så ljufligt förekom det mig, och likadan var hans välkomsthälsning till oss. Allt det främmande stadsfolket var mycket vänligt mot oss lappar under den tid vi voro i Kristiania stad; från den tiden blefvo vi ännu mera glada, och det blef mycket behagligt för oss.»
Då vi nu hela denna bok igenom skola färdas tillsammans med de fem män, som jag här i korthet omtalat, kan det måhända vara skäl att närmare föreställa dem för läsaren. Jag börjar med norrmännen och tager dem efter ålder.
Otto Neumann Sverdrup föddes den 31 oktober 1855 på gården Hårstad i Bindalen i Helgeland. Hans fader var hemmans- och skogsegaren. Ulrik Sverdrup, modern Pedra Knoph.
