Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
317
ETT FLYTANDE FEPALATS.

ljudet af droppande vatten ständigt hördes inifrån grottorna. — Det var skönhet, men af en främmande art, som drog tankarna tillbaka till barndomens sagovärld.

Sedan vi en stund i mörkret sökt. efter en lägerplats, lade vi fram på aftonen till vid en holme på 62° 25ʹ n. br., 42° 5ʹ v. l. Som vanligt, lossades båtarna och uppdrogos på land. Det var möjligen samma ställe, »som, enligt en östgrönländsk sägen, skall ha varit skådeplats för en strid mellan en europé och en grönländare.»[1]

Landet på norra sidan af Tingmiarmiutfjordens mynning.
(Efter fotografi.)

Följande morgon (den 2 augusti) drogo vi vidare och tänkte sätta rätt öfver fjorden norr ut mot ön Uvdlorsiutit, men kommo snart in i tät is, genom hvilken det var omöjligt att komma fram. Vi måste vända om för att hålla längs

  1. Se Meddelelser om Grønland. B. 9, s. 187. (Kjöbenhavn 1889.)