tidigt på dagen, lade vi därför i land, när vi nådde Umanak. Här fingo vi, den enda gången under hela resan längs kusten, tid att välja oss en tältplats och känna behaget af att ligga på en grön gräsmatta med litet mer än sten eller is till underlag. Häröfver böra vi dock ej klaga, ty vi sofvo alltid utmärkt, blott vi fått sofva tillräckligt.
Strax vi kommit i land och fått allt i ordning, beslöto vi samla bränsle, hvaraf fanns tillräckligt i form af enbuskar, ljung och dylikt, och koka kumminkål. Härtill voro alla villiga, en storartad ifver utvecklades, och snart blossade mellan ett par stenar en väldig brasa, öfver hvilken i en tom käxlåda kokades den härligaste kötträtt med soppa som någonsin fröjdat hungriga själar. Sent glömmes tältplatsen på Umanak eller Griffenfeldts ö af de sex, som denna afton sutto kring brasan och i maklig ro kunde njuta af det enda varma mål de fingo under hela resan längs kusten.
Att vi emellertid icke voro de första som på detta ställe njutit af lifvet, syntes bland annat af några ruiner efter eskimåhus i närheten. Men att där äfven förefallit händelser af sorglig art, därom vitnade en del människoben, som lågo kringströdda mellan ruinerna; i synnerhet grinade hufvudskålen af en gammal eskimå hemskt i solskenet. Sannolikt hade invånarne dött af hunger och husen under tidens lopp sammanstörtat.
Följande dag (den 4 augusti) hade blåsten något aftagit, och vi kunde fortsätta. Men isen var ofta tät, i synnerhet var den svår utanför Sehesteds fjord. Här måste vi långt ut för att komma fram, och det var endast med tillhjälp af yxor och båtshakar vi kunde bryta oss igenom. Klockan 9 på aftonen kommo vi till en god lägerplats; men då vi ansågo det för tidigt att landa, fortsattes norr ut. Men vi måste arbeta till klockan half 2 på natten, innan vi på
