Sextonde kapitlet.
Fortgången af vår kännedom om Grönlands
inlandsis och de äldre försöken att
intränga på den.
Det är icke så mycket genom sina sönderskurna och natursköna kuster som icke mer genom sina isfylda fjordändar och sitt af snö och is täckta inre Grönland intager en alldeles särskild ställning på vår jords yta. Tränger man i den bebodda delen däraf från det yttre landet inåt längs fjordarna, träffar man snart en ändlös is- och snömark, under hvilken allt land försvinner och som öster ut beherskar synkretsen ifrån norr till söder. Detta är inlandsisen, norra halfklotets största glacier. Hur stor han är, kunna vi ännu ej säga med visshet, men att han minst är en million kvadratkilometer, det veta vi.
Eskimåer som nordmän, alla stannade de vid dess yttre rand, och genom alla tider har öfver Grönlands inre hvilat en slöja, som ingen lyckats helt och hållet lyfta och bakom hvilken de vildaste gissningar kunnat fritt tumla sig. Ty i likhet med allt som är höljdt i mörker, har äfven Grönlands
